Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SIGISMUNDS FÖRHÅLLANDE TILL DET HABSBURGSKA HUSET. .
267
år fördröja giftermålsplanens utförande. Under tiden
invecklades både konungen och republiken i stora vidlyftigheter. I
Sverige kom den länge förberedda krisen till fullt utbrott 1598,
och inom få år stod hertig Karl i vapen emot de polska
härarne i Lifland. I söder hotade icke mindre faror. Furst
Sigismund Bathori af Transsilvanien afsade sig (Mars 1598) regeringen
till förmån för erkehertig Maximilian, men inom kort ångrade
han sig, återvände till sitt land, och då han der icke länge
kunde hålla sig qvar, öfverlät han styrelsen åt sin frände,
kardinal Andreas Bathori, som fick understöd af polska friskaror.
Hospodaren Michael af Valachiet, hvilken kort förut hyllat
kejsaren som länsherre, samlade en stark här emot kardinalen,
medan denne af kejsaren sysselsattes med underhandlingar, som
fördes genom den bekante nuntien Mal as pin a. Fullkomligt
oförberedd anfölls Andreas Bathori af Michael, blef i grund slagen
och dödades på flykten af de uppretade szeklerna (Oktober 1599).
Derefter sökte den ärelystne hospodaren att under kejsarens
beskydd bemäktiga sig äfven Moldau. Det påstås, att han äfven
inlät sig i förbindelse med moskoviterna och hertig Karl1).
Zamojski hade stor möda att skydda republikens gränsländer
emot hans vilda angrepp.
Några antydningar om den österrikiska politiken emot Polen
och Sigismund vid denna tid finner man i förhandlingarna emellan
det kejserliga hofvet och tsaren. Boris Godunov, som 1598
besteg ryska tronen, kom snart i ett mycket spändt förhållande
till Polen. Redan 1599 sände han till kejsaren diaken Afanasij
Vlasiev, som efter att hafva tillkännagifva tsarens brinnande
åstundan att »med sina många ryska och tatariska härskaror
kämpa emot fienderna till Kristi kors», anförde häftiga
klagomål emot konung Sigismund och de polske herrarne, de der icke
blott hade ingått vänskap med sultanen, utan äfven hade tillfogat
kejsaren och hans broder Maximilian svåra förolämpningar. Derför
lät tsaren spörja, huru vida icke kejsaren ock hade i sinnet att
hämnas på polackarne och för detta ändamål sluta förbund med
tsaren. Det ryska sändebudet hade äfven enskildt företräde
hos erkehertig Maximilian och lofvade honom, att tsaren skulle
jemte kejsaren förskaffa honom Polens krona eller, så vida han
ansåge sig bunden af sin abdikation, åtminstone hans rättmätiga
*) Szujski, Dzieje, III, sid. 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
