Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till historien om Sigismunds förhållande till det Habsburgska huset 1589—1604 af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
II. HJÄRNE.
pocka på Lifland såsom sitt »fädernearf». Hertig Karl förklarade
nu, att om han skulle afstå något, skulle det ske till kejsaren
och romerska riket, som Ivan Vasilievitsch orättmätigt beröfvat
Lifland. Och när Schiel återvände, hade han en ny audiens i
Pernau hos hertig Karl (Aug. 1601), som meddelade honom sin
afsigt att till kejsaren sända en beskickning med värf af stor
vigt för både kejsaren och det heliga romerska riket. Hertigen
skref också ett bref till kejsaren, hvari han påminde om sitt
anbud till erkehertig Maximilian, försvarade sitt uppträdande
emot Sigismund och uttryckligen erkände Sveriges på
fredsfördraget i Stettin grundade skyldighet att mot någon ersättning
upplåta Lifland till tyska riket (Bil. 4).
Det var kejsarens mening att året derpå låta Dohna afgå
i spetsen för den stora beskickningen. Man ämnade utverka
befordringen af dess resa icke blott hos konungen af Danmark,
utan äfven hos hertig Karl. I instruktionen föreskrifves, att
om det i Moskva föresloges att vända ligan emot Polen, skulle
legaten försigtigt afböja detta med åberopande af gamla fördrag
emellan Polen och Böhmen, äfvensom af kejsarens förlikning med
den nuvarande konungen under påfvens bemedling. I hvarje fall
kunde således ingenting göras, så vida icke polackarne gåfve »ny
orsak till offension». Skulle åter moskoviten starkt yrka på
förbund emot Polen, borde legaten »protrahera» saken och
in-berätta derom till kejsaren, med särskild kurir, för att kejsaren
måtte fatta beslut. Dohna befriades emellertid från uppdraget,
som öfverflyttades på friherre von Logau. Innan denne kunde
anträda sin resa, skickade likväl kejsaren en landsflyktig grekisk
prelat, erkebiskop Dionysius af Tirnova i Bulgarien, såsom hemlig
agent till tsaren (Aug. 1603), med hvilken ensam, utan att
några andra invigdes i förtroendet, han skulle underhandla om
erkehertig Maximilians förmälning med hans dotter. Tsaren
mottog detta förnyade förslag med stor belåtenhet, och derför
väckte det hans förvåning och missnöje, när Logau ändtligen
ankom (Juli 1604), att denne icke hade någon instruktion att
fortsätta förhandlingarna derom. Logau kunde egentligen
ingenting uträtta i Moskva till följd af tsarens och hans rådgifvares
dåliga lynne, som ytterligare förvärrades ’ af underrättelserna om
den falske Demetrii framgångsrika uppträdande i Polen.
Emellertid erhöll Logau af tsaren ett bref till kejsaren, hvari erinras
om Dionysii löften angående erkeliertigens giftermål och förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
