Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Halmstad 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
än generalen sjelf med ett präktigt gästabud — »eine gar
magnifique collation». Man bemärkte härvid nogsamt, att ehuru alla
samtliga med djupaste vördnad och beundran emottogo en så
utomordentlig nåd, de dock — och i synnerhet de förnämste —
gerna skulle försakat denna stora heder, ty de visade vid
tillfället mera höflighet än belåtenhet. Dock iakttogs ej höfligheten
öfver allt. När vinet begynte verka, började också åtskilliga af
subalternerna att förebrå cheferna deras sällsamma uppförande
och deras fel att uppställa armeen framför det omtalt-a passet
— i sjelfva verket var det ej heller den ringaste orsaken till det
fullständiga nederlaget — ja, när öfversten för Troppska
regementet tillrättavisade en löjtnant vid detsamma med orden: »att
han nu höll ett så obetänksamt tal och felade så mycket i
skyldig respekt, derför att han visste, att konungen af Sverige
beröfvat honom, hans öfverste, medlet att tygla en sådan
insolence», svarade denne med föraktlig min i följande ordalag:
»konungen af Sverige har också beröfvat mig hvarmed jag kan
hämna mig; derför kunde öfversten, i fall han egde mera
mannamod än han visat under drabbningen, bedja om sin värja på en
fjerndels timme; han vore försäkrad om att konungen lemnade
honom den, då det helt visst var honom likgiltigt, om
någondera af dem båda funnes i verlden eller icke», ord, som
visserligen i och för sig sjelfva ej förtjente att upprepas, men som
dock ej här för sina orsakers skull torde böra förbigås.
Sedan Kgl. M:t efter slaget uppehållit sig i Halmstad några
dagar och träffat alla nödiga anstalter för dess försvar i
händelse fienden skulle ånyo vilja angripa, såg han sig af brist på
foder för hästarne, nödsakad att åter bryta upp och uppställa
hären vid ett fördelaktigt pass för att invänta förstärkning af
från Sverige och Finland anryckande regementer. Glädjen öfver
den vunna herrliga victorian blef dock i ej ringa mån förminskad
genom den ledsamma tidningen att den starka fästningen
Christianstad just samma dag, hälften genom förräderi, hälften genom
stormning kommit i fiendens våld. Kommendanten, öfverste
Ulfvenklo, blef sedan på sin resa till Kgl. M:t, hvartill han
erhållit konungens af Danmark permission, dödad af öfverste
Tungel. De hade stött på hvarandra på vägen, Tungel
kommande från Stockholm, och beslutat fortsätta resan till armeen
i sällskap. Då Tungel förebrådde Ulfvenklo hans uppförande,
uppstod ett sådant uppträde, att denna olycka inträffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
