Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Sannfärdig relation om hvad som förefallit vid första angreppet på staden Helsingborg (d. 30 october) 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
ANGREPPET PÅ HELSINGBORG. 293
någon ringa eller ingen eld samtliga flyktade in i kastellet,
lemnande efter sig blott några ryttare i gatorna, för att
underlätta sin egen reträtt. Dessa tvingades dock snart att följa de
andra. Men utan att ens invänta detta begynte redan de våra
att, i trots af officerarnes bestraffningar och hotelser, låta
plundring och ddvis äfven massaker öfvergå alla hus i staden, så att
befälhafvaren öfverste Gyllenstjerna allvarligen måste taga i
betr akt an de farliga följder som kunde uppstå, i fall
försigtighetsmått ej i tid vidtogos. Han gjorde också en början till
att förebygga faran genom att i spetsen för två bataljoner af
gardet, som visat mera lydnad än de öfriga, fatta posto på stora
kyrkogården, hvarifrån de ständiga utfallen från kastellet
beqväm äst kunde hindras. Men här såg han sin egen person
utsatt för en ej ringa fara, i det åtskilliga af de honom närmast
stående, särskildt tvänne af hans tjenare och lifskyttar, träffades
af dödande skott, utan att man kunde upptäcka hvarifrån dessa
kommo, intill dess man slutligen kom underfund med, att de
härrörde från ett midt öfver kyrkogården liggande hus. Jag
fick befallning att med en del manskap bryta mig in i huset
och tillfångataga eller nedhugga alla som deri funnos. Men jag
måste tillstå, att ingen handling, som jag under dylika
förhållanden begått, hvarken förr eller senare, väckt hos mig en så
djup grämelse — »sensible regret» — som den hvilken vidriga
stjernor här förde mig till att tillfoga en i detta hus boende olycklig
enka af Rosenkrandsernas slägt. Då huset med möda blifvit
intaget, fann jag henne omgifven af fyra döttrar, försmält i tårar,
mera af den orsaken, att sedan hon kort förut förlorat en son,
hon nu såg den andre ligga död framför sitt fönster, än för den
ångest och fara hon sjelf utstod. Olyckan ville, att jag nu också
blef tvungen att inför hennes ögon med egen hand utsläcka
lifvet på den tredje och ende återstående, derför att denne unge
man var just den, som jemte några andra, dels soldater, dels
af andra stånd samlade personer, inspärrat sig på öfversta
vinden af samma hus hvarifrån de genom från taket uttagna
tegelpannor aflossade sina bössor mot oss och dermed tillfogade
oss skadan. Också, när i modrens och sy s trår nes närvaro
dörren — hvilken de med ali möjlig list sökte dölja — gick upp
eller rättare med våld uppbröts — ty att öppna den som andra,
dertill läto de sig ej finna villiga — riktades ett slag af en
upp-och nedvänd muskedunder emot mig, hvars verkan dock till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
