Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKE SLAGET VID LUND. 307
bort från platsen der han låg. Fälttecknet hade röjt, att han
var af vårt parti, och när Wrangel förnam, att det var
öfversten för gardet, sprang han från hästen och halp honom upp
i stället med orden : »Seid Ihr der obrister von der garde, so
ist dem könige mehr um Eure als meine person zu thun!»
Denne unge man hade då knappt nått sitt tjugonde år. Ofta
har Gyldenstierna för mig och andra bekräftat händelsens
sanning, hedrande Wrangels minne och beklagande, att denne ej
skolat upplefva den lön han tilltänkt honom. — Vår öfverste
sågo vi emellertid knappt anlända i sitt beklagliga tillstånd,
förrän enhvar sökte vara den förste att skaffa fältskär eller
bära till honom nödiga kläder; sådane funnos också i ansenligt
förråd att välja på valplatsen, ty någon plundring hade ännu
ej egt rum. På detta sätt visade en hvar honom sin tjenst,
en sak, som emellertid höll på att få olyckliga följder för mig,
ty jag kom att blifva några hundrade steg efter bataljonen, då
jag skulle hjelpa med förbindning af de svåraste såren. Jag
var till fots och häst fans ej, fienden ryckte åter an emot oss i
full slagordning och blott med största möda lyckades jag
undkomma, då fältet, som jag måste passera för att komma till
min kår, i ett ögonblick fylldes af fiendtliga officerare, hvilka
med lösa tyglar hazarderade sig fram på ett pistolskotts håll
dels för att rekognoscera, dels för att efter sin vana göra bravad
mellan de gärdesgårdar och diken, bakom hvilka våra öfverblifna
trupper samlat sig, och der de nu stodo i begrepp att bilda
en ny bataljordning, hvilken emellertid tycktes vilja blifva i
en mycket förminskad skala.
Här fann jag allt i högsta konsternation öfver vår nådigaste
konungs och de förnämsta generalernas och chefernas frånvaro,
emedan ingen förnuftigtvis ville tro, att Kgl. M:t så länge
behållit och fullföljt den förut omtalta fördel, hvilken han vunnit
öfver fiendens högra (o: venstra) flygel. Generallöjtnanten Gallé
var död, generallöjtnanten Fersen sårad och fången och
generalmajoren grefve Wittenberg bortförd med dödliga sår. Der rådde,
efter hvad jag fann, ej blott öppen villrådighet om hvad som
under dessa bedröfliga omständigheter borde företagas, utan
oenighet och tvist hade uppstått och herskade mellan armeens
nuvarande högsta befälhafvare och öfverstarne. Under tiden
hade våra fiender uppställt sig på en höjd midt emot oss och
fortforo att utan uppehör, fast utan att tränga närmare, beskjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
