Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKE SLAGET VID LUND.
313
bart med dessa och infanteriet föll dem i ryggen, under det
den qvarlemnade resten af högra flygeln lossade sina salvor mot
deras front. Då syntes det fienderna ej längre rådligt att vänta,
utan veko de för vår oöfvervinnerlige unge hjeltes tappra arm
och lemnade oss som herrar öfver detta nya bataljfält och öfver
alla sina ännu öfriga kanoner. Men härmed var dock ej ännu
allt till ända, utan dansen begynte icke långt derefter ännu en
gång eller för fjerde gången, såsom af denna ofärgade och med
ali sannfärdighet författade relation är till att se.
Kgl. M:t hade väl, såsom förut omtaladt är, genom Guds
nåd och sin egen tapperhet tvingat de med högsta hårdnackenhet
och bravur kämpande fienderna att under den med kampen
följande förvirringen och oordningen gripa till flykten; men de våra
blefvo af de många jordvallarne och dikena, af hvilka mo
ståndaren, och särskildt det fiendtliga infanteriet, visste att mästerligen
begagna sig, samt också af de genom striden utmattade hästarne
hejdade och hindrade från att följa fienderna i hälarne och
underhålla upplösningen, till dess de fullständigt rymt fältet. De
vunno sålunda tid och tillfälle att rädda sitt öfverblifna, ungefär
6 till 700 man starka infanteri samt att äfven, för att betäcka
återtåget, fatta posto vid byn–—1), så att de någorlunda
i slagordning åter försatta trupperna blefvo i stånd att göra vår
segrande konung motstånd. Men knappt hade de uppnått detta
mål, förrän vår unge hjelte med kavalleriet upphunnit dem och
med sin förra undransvärda tapperhet skridit till angrepp saint,
dock ej utan förnyad blodsutgjutelse och förlust af flera äldre
officerare, förjagat fienderna och afskurit dem från hvarje
förhoppning att vidare kunna möta sin besegrare. De tvingades
att med all den hast, de uttröttade hästarne kunde tillåta, taga
vägen till Landskrona, hvarifrån vår konung så litet ville hindra
dem, som samma oförmåga att vidare förfölj a äfven fans hos
våra hästar. Derför vände han i stället sina ögon på det
öfvergifna infanteriet, som posterat sig i fyrkant — »en bataillon
carrée» — vid en kyrka, byggd på en höjd i närheten af nämda
by, och der visade tydlig lust att våga en förtviflad strid till
sitt försvar; genom dess totala nederlag ville lian sätta kronan
på den redan vunna ärofulla segren. Men Kgl. M:t fann här
*) o-. Wallkärra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
