Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKE SLAGET VID LUND.
317
konungen om tillstånd att följa vid detta tillfälle och såsom ett
ringa vittne känner allt hvad vid detta tillfälle förekommit, talats
och raisonerats, uppriktigt försäkra, att nästan ej mindre häpnad,
rörelse och nådigt medlidande öfver förlusten af så inånga tappra
män och så mycket utgjutet kristet blod bemäktigat sig denne vår
aller nådigaste konungs milda och kristliga sinne, än
tillfredsställelse och glädje öfver den herrliga och ärofulla segern intagit hans
högsinta hjerta. Det ock en hvar lätt skall kunna föreställa sig,
då jag hänvisar honom till de förslag och specifikationer, som
befälhafvarne för hvarje regemente med egenhändiga underskrifter
måste inlemna öfver förlusterna, hvaraf han så väl som af andra
utgifna rapporter och relationer om denna stora batalj skall
inhemta, att åtminstone af kombattanter vid kårer, som haft
mest att göra, två tredjedelar angifvits såsom döda och sårade,
af hvilka senare både hos fienden och oss en stor del derefter
likaledes omkommit af sina sår. Relationerna upptaga säkrare
namnen på de märkligare bland de döda och sårade, liksom
antalet på såväl fångarne som de eröfrade kanonerna, fanorna
och standaren? än mitt minne är i stånd till, ty min uppgift är
endast att förvara minnet af hvad jag sjelf med säkerhet vet
och hvad jag för en hvar kan vittna om. Och härvid vill jag
ännu bifoga en och annan anmärkning, som jag dels ej
kunnat införa i följden af min berättelse, dels ej då erinrat mig.
Dessa äro:
1. Att hästen, som Kgl. M:t först begagnade, träffades af
2 kulor i pannan mellan begge öronen.
2. Att till slut, när drabbningen upplöst sig i sådan
förvirring, att man med möda kunde skilja vän och fiende, II. M:t
satte sig i spetsen för en fiendtlig sqvadron och ville föra den
emot en annan; men den högste Guden visade då sin synnerliga
omsorg om honom, i det att misstaget upptäcktes och H. M:t
fick tillfälle att kunna lösgöra och rädda sig.
3. Att en så lågande ifver fans hos alla för denne aldra
käraste herren, att också de, hvilka det efter deras stånd ej
tillkom, visade ett begär att uppoffra sig för sin dyre konung,
så att åtskilliga höga ståndspersoner, hof-, cancelli- och andra
betjente slöto sig till kårerna och läto sig angeläget vara att
jemte dem göra fienden afbräck. Bland dem var II. Kgl. M:t
enkedrottningens dåvarande öfverste kammarherre, nuvarande
kgl. rådet och guvernören öfver H. Kgl. M:ts lifgeding grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
