Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Adolph Clodts anteckningar af Martin Weibull - Relation om slaget vid Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
JOHAN ADOLPH CLODTS ANTECKNINGAR.
Carl Gyllenstjerna, som visade en så oförskräckt tapperhet och
behjertenhet vid alla lifregementets till häst skarpa
skärmytslingar, att H. M:t ökade sin högaktning för honom och oftare
med uttalande af sitt bifall gaf tillkänna sin beundran öfver
hans tappra uppförande.
4. Att mellan kaptenen vid kgl. gardet baron Bernhard
v. Liewen, nuvarande generalen och guvernören i Wismar, och
befälhafvaren för det regemente, som i första träffen marscherade
emot andra bataljonen af bemälta garde, uppstod en tapper strid,
intill dess den sistnämde sågs ligga på fältet. Denne officerare
ville nämligen visa en vid dylikt tillfälle olämplig bravur eller
snarare gasconnade, i det han utmanade befälhafvaren för den
omtalta bataljonen, vår dåvarande major Hastfehr, till tvekamp
eller duel, innan kårerna råkade på hvarandra, hvarvid kapten
Liewen, som ej ansåg detta passande för en bataljonschef, antog
utmaningen och kampen fortsattes så länge, med stor
kallblodighet och god hållning på båda sidor, till dess den
utmanande fått hvad han sökte.
6. Att af den händelsen kan slutas, i hvilken grad de,
som lyckligast kommit ur de omtalta striderna, fört lifvet som
byte ur desamma, att af sju goda vänner, som aftonen förut
höllo måltid tillsamman med mig, jag följande dag vid samma
tid var den ende qvarlefvande — genom Guds nåd, då så väl
som i många andra farligheter bevisad, hvilkens heliga namn
jag derför innerligast prisar.
Detta är det verkliga förloppet och de sanna
biomständigheterna af det som gjort den 4 december 1676 så berömd i
verlden. Men med denna ärofulla bragd kunde dock H. M:ts
liöga sinne ej tillfredsställas, utan beslöt H. M:t att i trots af
den hårda årstiden och den skarpa vintern — då andra makter
pläga göra slut på fälttågen och med goda vinterqvarter förnöja
sina utblottade trupper — draga fördel af den seger Gud
förlänat öfver den högmodiga fienden och med eftertryck smida
medan jernet ännu var varmt. Derför fattade han beslutet att
ej dröja längre i Lund än för de sårades vård och förflyttning
var nödvändigt samt för trofeernas försättande i säkerhet, men
då det skulle ännu mera minskat våra trupper att invänta detta
till slut, enär staden ej hade tillräckliga hus, för att hela man-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
