Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bidrag till Varägerfrågan af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL VARAGERFRAGAN.
347
gälde dock knappast hans tid utan torde vara hemtad från
Rimbert. Jag tror icke, att vi vid Rimberts berättelse hafva
att tänka på den nuvarande provinsen Kurland ensamt, utan
att det särskilda namnet står som beteckning för ett svenskt,
till omfattningen för författaren obekant välde på andra sidan
Östersjön. I en ännu mera vidsträckt bemärkelse användes
Estland i Wulfstans reseberättelse, och på en svensk runsten är
det liktydigt med Austervegr (L. 551 ... . »is sturjii austr skibi
mif) Inkvari i Astalantum»). Orediga minnen af dessa eröfringar
ligga utan tvifvel i isländarnes och Saxos berättelser om Ivar
Yidfainnes, Harald Hildetands, Sigurd Rings, Ragnar Lodbroks
och Hvitserks välde i öster eller »Österrike». JNarmare den
historiska verkligheten kommer Snorre. Han säger, att Erik
Emundsson lade under sig »Finland, Karelen, Estland och
Kurland och vida om Österland», att dessa länder framgent hörde
till Sverige, till dess Olof Skötkonung »lät sina skattland gå
ifrån sig». Enligt isländarnes kronologi skulle Erik hafva dött
omkring 880, och nämda eröfringar således hafva egt rum vid
ungefär samma tid som de af Rimbert under Olof omtalade eller
varit en fortsättning och utvidgning af dem. Samtidigt infaller
ock enligt den ryska krönikan varägernas inkallande, liksom
deras första eröfring och fördrifvande öfver hafvet enligt samma
källa stämmer med Rimberts uppgift, att Olofs eröfring blott
var ett förnyande af ett tidigare välde. Men
öfverensstämmelsen räcker vidare. Efter Kijevs eröfring förordnade Oleg enligt
Nestor, att »det skulle betalas skatt af Novgorod till varägerna
(svenskarne) för fredens skull, och den betalade de till Jaroslavs
död». Skatt till varägerna för fredens skull kan ej gerna
beteckna annat än skatt till Sveriges rike eller till
Uppsalakonungen. Enligt Snorre skulle nu visserligen redan Olof
Skötkonung hafva låtit sina skattland gå ifrån sig, men denna
olikhet i den isländska och ryska uppgiften rörande tiden, då
skatten upphörde, torde förklaras deraf, att Snorres uppgift,
som finnes intagen i Torgnys tal på Upsala ting, rör tiden före
1019 och att sannolikt redan Vladimir, hos hvilken man först
märker ett begär att göra sig oberoende af varägerna och stöda
sig på slaver och finnar, i början af Olofs regering uppsagt
skattskyldigheten; men att Jaroslav efter sitt nederlag emot sin
broder Svätopolk och konung Boleslav i Polen år 1018 vid sitt
gifte med Ingegärd 1019 förpligtade sig att åter erlägga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
