Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»osmakligaste lögner». Hurter åter, som utförligt relaterar dess
innehåll, sökte bevisa dess sanningsenlighet ur öfverensstämmelsen
med flera andra kända förhållanden eller aktstycken, och Ranke
sjelf fann den i det stora hela värd förtroende just på grund
af dessa öfverensstämmelser. Schebek egnar den först en allmän
undersökning i sin stora bok (ss. 431—441), der han meddelar
de intressanta upplysningarna om Slavatas andel i dess
författande, men för öfrigt uti allmännna ordalag affärdar den på
föga bättre grunder än Förster; men han söker derjämte på flera
ställen bevisa falskheten af de aktstycken man anfört såsom
bevis för relationens sanning (så t. ex. s. 441 f. och på a.
st.). Han är så viss på sin framgång i detta hänseende att han
i sin senare skrift ej anser sig behöfva vidare spilla ett ord på
densamma: dess innehåll är endast Slavatas fiktioner, till hvilka
Raschin, Thurns »aufwärter», förmåtts att låna sitt namn.
Hallwich anser den blott för en smädeskrift.
Nekas kan ej att den tillkommit under misstänkta
omständigheter. Författaren sjelf döljer ingalunda förhållandet. Efter
Wallensteins mord följde han Arnim vid det infall i Böhmen,
som företogs 1634, och vistades sedan i dennes närhet ända till
freden mellan Sachsen och kejsaren 1635, han beslöt sig då att
med familj och egendom taga sin tillflykt till svenskarne, af
hvilka han säger sig ha mottagit förmånliga anbud och
försäkringar[1]. Det var nu han uppsöktes af en f. d. wallensteinisk
ämbetsman, Henrik Kustosch, som på vissa vilkor — hvilka de
voro, framgår af det följande — erbjöd honom kejsarens pardon
och återinsättande i hans egendom. Det var lockande att få
återkomma till fäderneslandet, och han rådgjorde såväl med
Arnim som med grefvinnan Kinsky, den i Eger mördade Vilhelm
Kinskys enka. De afrådde honom mer eller mindre direkt —
»du är alt bra svart i kejsarens ögon» — yttrade Arnim och
rådde honom att se sig för; grefvinnan Kinsky åter synes ha
förutsett utgången och meningen med det hela — men efter att
ha sammanträffat med Kustosch och fått betryggande
upplysningar, afreste han verkligen till Wien och här uppsatte han
i september eller oktober 1635 sin berättelse om de hemliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
