Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak. Visserligen hade Wallenstein skickat Trzka att möta Thurn
uti Strigau, den 11 (21) juni, men skall der ha låtit säga
honom detsamma som till Bubna eller att tiden ännu icke
vore inne att utföra planen. Thurns harm blef stor; efter
stilleståndets definitiva slut skall han förklarat, mycket
»disgusterad», att han aldrig vidare ville ha något med hertigen
att skaffa, ehuru han förut ofta skulle ha sagt att han sjelf
ville sätta den böhmiska kronan på Friedlands hufvud. Raschin
berättar så, och i sig sjelft är det ingalunda osannolikt.
Ryktet hade emellertid spridt sig om händelserna i Schlesien.
Från olika håll, äfven från Nedersachsen, kommo avisor
rikskansleren till handa. Bubnas, Arnims och Thurns namn
nämdes vid sidan af Wallensteins, öfver alt med förvåning,
osäkerhet, tvifvel. »Allmänt talas om», heter det sålunda en gång,
»att Wallenstein söker den böhmiska kronan; kejsaren hör man
ej omtalas med ett ord vid traktaterna»[1].
Hade något inträffat som kunde inverka på Wallenstein?
Medan han ännu befann sig i Prag, var det som den för honom
ödesdigra frågan först hade väckts att låta en spansk krigshär
under hertigen af Feria sjelfständigt operera uti sydvestra
Tyskland. Blotta antydan derom hade varit nog att försätta
Wallenstein i ett sådant anfall af raseri, denna »schiefer» som
samtiden hade så ofta att tala om. Frågan fick för ögonblicket
förfalla — så inflytelserik var han ännu — men han hade
derigenom skaffat sig en oförsonlig fiende uti den spanske ministern
i Wien[2]. Nu är det visserligen sant att stilleståndet i
Schlesien ingalunda hemlighölls för kejsaren och hans ministrar, men
den spanska ministern gjorde alt för att göra detsamma
misstänkt, och äfven till Wien lära väl åtskilliga af de rykten
trängt, som flögo kring Tyskland i öfrigt. Nog af, Wallenstein
fann sig föranlåten att redan d. 15 (5) juni, sålunda kort innan
Bubnas besök, formligen försäkra att han aldrig tänkt vid den
pågående fredsunderhandlingen att taga till utgångspunkt
återställandet af förhållandena sådana de varit i Tyskland anno
1618; det var tvärtom motparten, som föreslagit detta och han hade
»cathegorice» afslagit det[3]. Förklaringen väckte mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
