Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade sig hålla föga eller intet på de Arnimska förslagen; dock
skulle man taga alla occasioner i akt. Äfven Feuquières
underrättades om mötet i Gelnhausen och Arnims propositioner ganska
fullständigt, och som Oxenstierna beslutat att till Schlesien
sända öfverstelöjtnant Steinnecker för att på ort och ställe
undersöka tillståndet och om möjligt skaffa sig tillträde till
Wallenstein sjelf för att utforska hans afsigter, bestämde sig den förre
att låta den forne residenten i Dresden Du Hamel, som var
invigd i den Kinskyska underhandlingen, följa med, ehuru blott
som åskådare, för att rapportera, hvad som föreföll[1].
Arnim hade, utan att uppsöka Holck, som för öfrigt under
tiden aflidit, begifvit sig direkte till kurfursten och underrättade
Oxenstierna den 10 (20) sept. om utgången af sitt samtal med
honom. I hufvudverket, heter det, har kurfursten ej velat
förbinda sig till något, utan uppskjutit frågan, tills han kunde
sammanträffa med kanslern; han hade emellertid medgifvit ett något större
»vernehmen» mellan de båda armeerna för att ännu mer
»engagera» hertigen af Friedland[2]. Sjelf begaf sig Arnim till
kurfursten i Brandenburg och fick af honom en liknande resolution.
Alt försiggick i största hemlighet och skyndsamhet; vid
midnattstid den 6 sept. hade han kommit till kurfursten på
Moritzburg och reste kl. 3 på morgonen. Wallensteins länge hysta
önskan om armeernas förening tycktes sålunda vara nära att gå
i fullbordan.
Men trots all försigtighet, som iakttagits, fick ryktet snart
fatt i de nya schlesiska tilldragelserna. Från Frankfurt skrefs
till Hamburg att Friedland låtit drifva alla jesuiter ur lägret,
att armeerna förenat sig i Schlesien och Holck fått befallning att
lyda Arnim i alt; brefskrifvaren ansåg likväl att det hela
endast gick ut på »bubenstück und schelmerei». I Hamburg talades
allmänt om att Wallenstein ville göra sig till konung i Böhmen.
Detta skriet är så starkt på börsen, skrifver Salvius en gång,
att man hållit vad om stora summor på saken, och alla
fördrifna böhmare fröjda sig, hållande före att deras restitution är
nära förhanden»[3]. — Vid hofven i Berlin och Dresden trodde
man sig så ha stängt in Friedland och hans officerare, att de ej
kunde träda tillbaka, och hyste de bästä förhoppningar om fred[4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
