Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade varit förunderligt, om icke Raschin hade hörts af,
sedan hemliga underhandlingar återupptagits. Han hade efter
det första stilleståndets slut rest till Dresden, men återvände
till Schlesien vid ryktet om hvad som timat och besökte både
Thurn och Wallenstein, med hvilken senare han åter hade ett
märkligt samtal. Hvad han berättar kan i många fall
bestyrkas äfven uti bisaker, t. ex. om Thurns förhållande till general
Kratz, hvilken vid den tiden gått öfver från fienden till
svenskarne; i afseende på den evangeliska härens bedröfliga läge, i
fall ej stilleståndet kommit emellan, liksom i afseende på
anledningen till hans besök hos Wallenstein[1]. Till honom skulle
Wallenstein sagt: hvad som förut bort ske, skall nu sättas i
verket, blott Arnim kommer tillbaka från rikskansleren, och för
öfrigt berömt sig af sin makt öfver kejsaren. Någon större
verksamhet har dock Raschin ej denna gång fått utveckla.
Thurn synes i det längsta ha trott på en lycklig utgång
af underhandlingen och har till och med på anmodan af hertig
Frans Albrecht velat låta de svenska trupperna stöta till de
sachsiska för att börja den länge väntade föreningen. Då gingo
traktaterna ännu en gäng sönder på Wallensteins »obilliga och
absurda fordringar», såsom det hette från svensk sida. Den 16
(26) sept. underrättar Arnim Oxenstierna om sin nya konferens
med hertigen. Han hade sagt sig önska en allmän fred — »det
förra har han föga berört», — och yrkat att de gemensamt skulle
gå »ins reich» och först köra bort kronan Sveriges folk (»der
cron Schweden volck heraus schmeissen»); på andra vilkor fann
han det ej möjligt att underhandla om en beständig fred. Då
Arnim förklarade sig hålla sådana förslag för okristliga och ej
ville lyssna derpå, blef stilleståndet uppsagdt och fientligheterna
började ånyo. Oxenstiernas och Feuquières utskickade anlände
till Dresden endast för att mottaga nyheten derom, den förre
stannade dock qvar några dagar för att inhämta underrättelser,
särskildt hos grefve Kinsky, om orsakerna till förändringen.
Fjorton dagar senare öfverrumplade Wallenstein den svaga och
halft upplösta svenska styrkan vid Steinau, sedan Arnim med
sina trupper dragit sig till Sachsen, tillfångatog Thurn och
Duwall och började sitt ryktbara tåg genom Oderdalen, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
