Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 26 dec. n. st. skref Adam Trzka till Kinsky i
Wallensteins namn med uppmaning att skyndsammast komma till något
af sina gods i Böhmen, emedan hertigen nu vore besluten att
»förackordera sig» såväl med Sachsen och Brandenburg som med
Sverige och Frankrike. Äfven hertigen af Lauenburg och om
möjligt Arnim borde infinna sig. Karakteristiskt nog åberopar
Trzka ett tidigare bref till sin syster, der han bedt henne
förmå sin man till resan. Redan dagen efter, sålunda innan detta
bref kunnat komma fram, har Kinsky skrifvit till Thurn, att
han ej »af blotta ord, utan kraftigare och beständigare» sett, att
»der bewuste person und principal» nu vore villig att gå in på
alt, som de förut önskat, och ber derjämte Thurn angifva, hur
man skulle kunna åter träda i förbindelse med »det goda partiet»[1]
Då Thurns svar dröjde, upprepar han i ett nytt bref i början
af 1634 (n. st.) sin framställning: »vi ha spelet i våra händer,
blott vi icke sjelfva försumma det». — Vid samma tid, ehuru
något senare, var det han vände sig till Feuquières med en
liknande framställning eller att få återupptaga de gamla
förbindelserna sedan sommaren. Raschin, som vistades med Kinsky
i Pirna, följde honom till Böhmen; Arnim och Frans Albrecht
hade blifvit underrättade, och alla de gamla trådarne hade
sålunda äter satts i rörelse. Thurn svarade först den 3 (13) januari:
det är en vemodig återblick på de förutgångna felslagna planerna
ända sedan Gustaf Adolfs tid; väl försäkrar han att om fursten
hölle fast vid sitt sista beslut, så kunde han vara viss på att
de skulle stå fast vid sina förklaringar, men han måste bekänna:
»posito jag ville efter mitt hjertas lust arbeta i saken, har
jag genom den förra utgången så kommit på skam, att jag
liksom måste slå ned ögonen, emedan krediten fallit så märkbart».
Vigtigare är Thurns tillägg att han varit hos rikskansleren i
Maintz och talat om saken, men endast funnit »Thomastro».
Det var nu som denne yttrat: »hade det varit furstens allvar,
hade det skett redan under konungens lifstid». — Till Dresden
afskickades strax på nyåret Anton Schlieff, som inför kurfursten
och hans geheimeråd afgaf en ytterst märklig redogörelse för
ett samtal han haft med hertigen, hvilken ännu en gång visat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
