Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
WALLENSTEIN.
429
i går afton haft kurfursten till gäst och för så goda tidningars
skull ha de supit (»gesoffen») hela natten igenom till kl. 6 om
morgonen och ha under tiden oupphörligt marscherat mot Wien»1).
Dagen efter gaf sig Arnim i väg, men hann icke fram.
Det var på ännu ett håll som Wallensteins vänner sökt
hjelp, hos markgrefven Christian af Brandenburg och hos hertig
Bernhard; om vi bortse från Kinskys ofvan anförda bref, dock
först i februari. På Wallensteins egen begäran reste hertig
Frans Albrecht till den senare ifrån Pilsen i slutet af nämda
månad, och efter honom kom bref på bref från Ilow med
underrättelse om den fullständiga brytningen och de enträgnaste böner
•om truppsändningar mot Eger. Hertig Bernhard misstänkte
endast bedrägeri och arg list, ännu sedan han fått tidningar från
Linz om hvad som der förefallit, men beslöt omsider att låta
sammandraga trupperna i Öfre Pfalz saint sjelf lemna det för
honom så dyrbara Regensburg och draga sig norrut för att vara
beredd på alla eventualiter. Också här för sent.
Under tiden hade det spanska intresset uti Wien vunnit en
fullständig seger och lika stor framgång hade åtgärderna att
vinna" trupperna haft, tack vare de främlingars verksamhet,
hvilkas lycka Wallenstein till en stor del grundat. I stället för
att från Prag bryta upp med ståtlig armé, fick han, sjuk och
nästan fullkomligt öfvergifven, söka vägen till Eger, och hann
knapt komma inom stadens portar, förrän i största hast de
planer smiddes, som kostade honom och hans vänner lifvet.
Fruktansvärd hade han varit till slutet; endast genom ett mord kunde
den länge påtänkta »förändringen» med kejsarens generalissimus
försiggå.
Karakteristiskt är, hur intill det sista Wallenstein sjelf
förblef sig lik och lät sina vänner uppträda. Trzka var den,
som skref till Kinsky, Kinsky till Thurn och Feuquieres, llow
på det sista till Frans Albrecht. Sällan har väl så vidsträckt
bruk gjorts utaf muntliga budskap. Deraf det sväfvande och
delvis stridiga, som förekommer i uppgifterna. Så vidt jag vet,
kunde efter Wallensteins död ej en rad af honom sjelf
framdragas, som komprometterade honom. Det är just gå grund deraf
hrr Hallwich och Schebek ha trott sig kunna helt och hållet
*) Dudik anför efter en afskr. bilagd en Oxenstiernas skrifvelse till rådet
detta v. d. Werders bref, men i afskriften är det karakteristiska yttrandet om
dryckeslaget genom öfverboppandet af ett ord meningslöst. Orig. i RA. Dipl. Sachs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
