Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Patkuls Ausgang af v. Jarochowsky, anm. af O. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXII
ÖFVERS I GTE R OCH GRANSKNINGAR.
utlemnandet eller ens i verkligheten länge qvarstod i dennes tjenst
(han lemnade saxisk a tjensten, just då frågan om utlemnandet var
å bane). Patkul uppgifves vidare hafva »tillbragt större delen af
året 1703 vid tsarens sida» samt då hafva jemte denne deltagit i
det li fl än d sk a fälttåget ( ! ) och i Nöteborgs stormning ( Î). Här äro,
tre oriktigheter i samma sats: under året 1703 kan Patkul endast
då och då under förra hälften af året hafva varit »vid tsarens sicla»;
något »lifländskt fälttåg» egde, som bekant är. då icke rum ; vid
tiden för Nöteborgs stormning, i oktober 1702, var Patkul i Wien
eller på väg dit och kallades efter nämnda fästes eröfring åter till
Ryssland. Undertecknad måste för sin del protestera mot att
åberopas som en af sagesmannen för dessa uppgifter.
Men om inledningen sålunda tyckes mindre lofvande, blifva
emellertid förf:s meddelanden om det, som utgör afhandlingens
egentliga ämne, Patkuls fall, af så mycket mer vigt och intresse. Han
låter det förberedas i december 1703, då Patkul med Furstenberg
och de saxiska geheimeråden arbetade på reorganisation af Saxens
militärmakt; de saxiska ständerna yttrade då högljudt sin
förbittring mot. lifländaren, som dragit kriget öfver deras land, och
geheim eråden hafva, såsom förf. af de danska sändebudens (Meuschens
och Jessens) bref velat sluta, delat dessa känslor. Under året 1704,
då Patkuls ställning synes som mest lysande, un der gräf ves den i
sjelfva verket genom tilltagande afvoghet från saxarnes sida.
Åberopande Jessens bref af 15 febr., betecknar förf. Patkul som
upphofsman till bröderna Sobieskis bortröfvande, hvarigenom aktningen
för honom ingalunda höjdes, aldra minst i Polen. Sjelf röjde
August från denna tid en tilltagande kallsinnighet för Patkul ; han
följde ej dennes efter återkomsten från Berlin gifna råd att draga
sig åter till Dresden, och han bragte utan dennes medverkan
konfederationen i Sandomir till stånd. Patkuls förhållande under sin
andra beskickning till Berlin (juni 1704) var ej heller egnadt att
återställa förtroendet; såsom konung Augusts ombud hade han intet
emot att genom territoriela afträdelse!* på Polens bekostnad köpa vänskap
mellan Saxen och Preussen, men som tsarens agent protesterade han
mot, att Preussen tog Danzig, om hvars afträdande fråga var, i
besittning. Den motsägelse, som låg i sjelfva hans uppdrag,
framkallade således i hans hållning en tvetydighet, som på intet håll
lände honom till gagn. Plans ansökan om rangupphöjelse och
förflyttning till militärisk verksamhet åsyftade att återvinna ett
förloradt anseende hos saxarne och frigöra sig från en alltför tryckt
ställning inom den ryska diplomatien.
Patkul, upphöjd till rysk generallöjtnant och satt i spetsen
fölen rysk hjelpkår. tyckes vara på höjden af sin storhet; men just
denna upphöjelse blir den för alla synbara begynnelsen till hans fall.
Patkuls militäriska oduglighet trädde genast i öppen dag och hans
operationers snöpliga utgång gaf dödsstöten åt hans betydenhet.
Konung August, som nu hade Schulenburg att lita till, ignorerade från
början helt och hållet Patkul, hvilken ej blef invigd i den ingalunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
