Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne åtminstone genom bref måtte visa dem sin nåd, och
försäkrar att de vid skötandet af sitt ståthållareskap ej med vett
och vilja gjort något, som ej åsyftade konungens fördel och
upprätthållandet af hans värdighet. Han tillägger därefter, att deras
frånvaro från Stockholm hade sin ursäkt i att konungens dem
gifna uppdrag blifvit kränkt och nästan alla af konungen
beviljade förmåner blifvit dem förnekade [1]. Men om de ej längre
uppehöllo sig i Stockholm, qvarstannade de dock tills vidare i
Sverige.
Det resultat, som en granskning af källorna lemnar med
afseende på Erik Brahes och hans broders ståthållareskap
blir sålunda, att konflikter ej saknats mellan dem och hertigen,
men att de ej afsattes, utan af sig själfva synas hafva lemnat
sin post, sedan denna genom hertigens anordningar blifvit dem
mindre behaglig. Tager man i betraktande hvad som kunnat
blifva följden af en katoliks utnämning till ståthållare i
Stockholm, så måste man emellertid erkänna, att förvecklingarne
blefvo vida lindrigare, än man haft anledning vänta. Gustaf
Adolf har till en del i sin påbörjade historia förklarat detta
faktum, då han om Erik Brahe yttrar, att han »dem (nämligen
hertigen och rådet) allenast af alla ståthållarne lyda måste, ty
de sutto hos honom på slottet», men mycket berodde härvid också
säkerligen på de personliga förhållandena. Ingendera af bröderna
ådagalade tillräcklig ihärdighet i skötandet af sitt kall
för att kunna göra sig gällande vid sidan af hertig Karl och
hans män [2] och hvad särskildt hufvudpersonen Erik Brahe,
angår, gör han intryck af att hafva varit en ytterligt svag karaktär,
lös i sina seder [3], benägen att skjuta ifrån sig hvad som
förorsakade obehag samt vacklande inom det offentliga lifvet [4],
med ett ord, af naturen så illa qvalificerad som möjligt att hålla
hertig Karl stången. Dessutom, huru mycket Erik Brahe än må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
