Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kränkt, ty det hade snarare i och för »regementets» riktiga
skötande behöfts att ännu flere förordnats.
För öfrigt åberopade han samma skäl till åtgärden, som
han anfört till Erik Brahe, uttalade sin förmodan, att de
förordnade ej vore Gustaf Brahe till vanära, då de i börd och
stånd vore honom »likmätiga», och tillade slutligen: »Och hade
Eder bort haft fördrag att mänga konungens höghet vrångvisligen
uti detta ärendet» [1]. Förmodligen hade detta bref till följd, att
Gustaf Brahe ej vidare tog någon befattning med ståthållarskapet,
och äfven Erik Brahe synes vid denna tid hafva öfvergifvit
sin post, ty i registraturet förekommer ej något vidare om
de båda brödernas ståthållareskap.
Detta vinner äfven sannolikhet af en annan omständighet.
Nu på sommaren 1595 var det nämligen som hertigen och rådet
för första gången vidtogo några åtgärder mot den katolska
gudstjänst, som i trots af konungens försäkran firades i Stockholm.
I början af Aug. läto de stänga slottskyrkan, sedan de förgäfves
affordrat den katolska presten Andreas Olai nycklarna till den
samma, men såsom skäl till denna åtgärd anfördes ej blott den
religiösa synpunkten, utan att förrädiska anslag mot slottet kunde
förehafvas af dem, som besökte kyrkan; och i det hus, som konungen
vid Österlånggatan inköpt till firande af katolsk gudstjänst, fick
denna tills vidare fortfara. Nu förekommer i den vidlyftiga berättelse,
som Andreas Olai om slottskyrkans stängning afgaf till Polen,
intet om bröderna Brahe [2]. De hafva sålunda vid detta
tillfälle antingen ej gjort något för upprätthållande af konungens
anordningar till katolicismens befrämjande eller ock i enlighet
med min ofvan uttalade förmodan redan öfvergifvit sin post.
Det sistnämda antagandet bekräftas äfven af ett bref från
Peder Rasmusson af den 23 Aug. Det synes framgå däraf, att
man i Polen varit missnöjd med de båda bröderna, förmodligen
emedan de ej motsvarat hvad man väntat af dem med afseende
på katolicismens befrämjande, ty brefskrifvaren beder konungens
biktfader Erenhoffer lägga sig ut för dem hos konungen, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
