Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiender, för öfrigt fullkomligt delade hertigens uppfattning i
saken [1]; och de hafva äfven själfva skrifvit till Flemming i
samma syfte [2]. Dessa försök blefvo emellertid utan annan
frukt än att de gjorde Flemmings styfva sinne ännu hårdare;
onekligen måste också hertigens tillvägagående varit i hög grad
egnadt att uppreta honom, och riksrådets bref synes ej häller
varit tillmötesgående. Hans svar till dem, som ankom till
Stockholm, den 5 Nov. 1594 [3], bär nämligen vitne om en
synnerligt retad sinnesstämning. Han beklagar sig däri, att de
föraktat honom »mer än tillförene, som han bland annat
förnimmer af »utskriften» på deras bref. I råd ville han vara,
men ej det råd, att konungens myndighet skalle föraktas och
deras befallningar aktas mera än konungens, och han ville vara
ursäktad, om de gjorde honom något hinder med krigsfolket
och någon olycka inträffade. Han bad dem betänka, huru han
med ära kunde försvara, om han konungen oåtspord och på
grund af deras skrifvelse lemnade Finland, då man om 8 veckor
måste möta fienden, ifall fredsverket misslyckades. Hertigens
befallningar borde han utföra i alt som »K. M:t kommer till
gagn och godo och riket», men dem var han ej skyldig någon
lydnad mer än de honom. Något ämbete hade han ej begärt
utan fått konungens befallning därom. Han var ej deras
skjutsbonde, som behöfde draga efter dem mera än de efter honom.
»I ären mina likar» slutade han sin skrifvelse, »han (konungen)
är en konung och blifver en konung, intet annat Eder befaldt.»
Det bref, som han samtidigt sände hertigen, finnes ej i behåll,
men man kan delvis lära känna det af Gustaf Banérs redogörelse
därför den 18 Nov. [4] och af hertigens svar. Den förre
skrifver, att »det han något mörkt sätter» i brefvet till rådet
»det hafver han bättre uttryckt till fursten, där orden skola så
lyda, att han känner H. F. N. uti K. M:ts frånvaro för den
förnämste i riket, vill ock gerna bevisa H. F. N. hörsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
