Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallelsen, förklarade han, att han önskade Stenbocks närvaro ej
blott för tilltalets skull, utan ock emedan han önskade rådgöra
med honom om hvad som »där neder i landsändan till Kronans
bästa bör bestäldt varda». Han framhöll dessutom, att
Stenbock ej var för mer än rådet, som ej vägrade hörsamma hans
kallelser. Samma dag aflät han emellertid en ny, vida skarpare
skrifvelse. Med anledning af att Stenbock svarat sig ej vilja
komma och stå till svars före konungens hemkomst, uttalar
hertigen sin stora förundran öfver en dylik »förmätenhet» och
förmanar honom afstå från sin »dårskap», ty hvad han skulle
vinna därpå skulle han snart blifva varse. Han borde dock ej
befara att något skulle företagas mot honom »öfver lag och rätt».
»Vi hafva här till Gud dess lof det icke gjort; så förhoppas
oss, att Gud skall bevara oss ock därför här efter». Slutligen
förnyade han ännu en gång sin kallelse [1], men äfven denna
gång stannade det, som sagdt, vid ord.
Hvad den andre af bröderne Stenbock eller Erik Gustafsson
i Vestergötland angick förekommo ej till en början några
dylika stridigheter mellan honom och hertigen. Han hade också
före sin nedresa till ståthållarskapet erkänt hertigens
riksföreståndareskap, och då denne d. 17 Febr. 1595 förordnade Anders
Olofsson (Stråle) att jämte Klas Arvidsson (Uggla) [2] vara
slottslofven på Elfsborg, gjorde han med afseende på Erik Gustafsson,
såsom varande ståthållare, ett undantag från förbudet att
någon utan hertigens och rådets samtycke skulle få insläppas
på slottet; dock skulle Erik Gustafsson ej få komma manstarkare
än själf tolfte »såsom lagen säger om rådspersoner» och ej vistas
där länge.
Sedan vi sålunda betraktat hertigens och rådets sätt att
handlägga de frågor, som omedelbart efter Sigismunds afresa
påkallade deras uppmärksamhet, hafva vi att tillse, huru de med
afseende på alt detta uppträdde gent emot konungen.
Tidigt på hösten 1594 beslöts det, att Jakob Klasson
(Horn) till Åminne skulle sändas till Polen med redogörelse
for och påminnelser angående de svenska angelägenheterna,
och hertigen hade redan d. 17 Sept. [3] sin skrifvelse färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
