Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(jf. s. 31) i hans ämbete och förbjöd befallningsmännen på
slottet Nils Arvidsson (Gyllenållon) att låta den papistiska
skrifvaren få något underhåll. D. 13 Dec. kallade hertigen å
nyo Stenbock till Stockholm att stå till svars och s. d. vidtog
han redan en åtgärd för att sätta i verket sin hotelse att skilja
Stenbock från hans befallning, i det han förordnade Ture Jakobsson
(Rosengren) och Erik Jönsson (Lillje) att vara ståthållare
på Vadstena, därvid anförande såsom skäl, att han hyste
betänkligheter mot att tillstädja Arvid Gustafsson någon
befallning i Östergötland, förr än han stått till rätta. Han förbjöd
tillika de nya ståthållarne att insläppa Stenbock eller någon
annan på slottet utan sitt och rådets samtycke [1].
Huruvida de nämde personerna verkligen kommo att utöfva befälet
på slottet, måste jag lemna därhän; säkert är, att Stenbock
stannade qvar såsom ståthållare öfver Östergötland och detta
utan att han brydde sig om att infinna sig hos hertigen för att stå
till rätta. Våldsamma medel blefvo då den enda återstående
utvägen för denne att kunna genomdrifva sin vilja, men ehuru
han ej ryggade tillbaka för sådant som att genom underlydande
låta återtaga den uppbörd eller delar däraf, som Arvid
Gustafsson bemäktigat sig [2], drog han sig dock ännu för att med
vapenmakt fördrifva den af konungen tillsatta ståthållaren, och under
dessa förhållanden kommo de skarpa skrifvelser, hvarmed han
fortfor att hemsöka Stenbock, knappast att framstå såsom något
annat än uttryck af vanmäktig förbittring, ett förhållande som
för Karls lynne naturligtvis måste hafva varit ytterligt påkostande.
Efter att den 6 Jan. hafva affärdat en ny kallelse skref han
sålunda den 20 Jan. och uttryckte sin förundran öfver att Stenbock
ej hörsammat tvenne kallelser, ja ej ens skriftligen gjort sin
»entskyllan» och detta ehuru hertigen var en riksarffurste, hvilkens
bud ej utan laga förfall borde »försättas», och förnyade nu
kallelsen till d. 9 Febr. senast. I ett bref af d. 23 Jan.
förefaller han något lugnare; Stenbock hade då skrifvit och ursäktat
sig för att han ej kunde komma, och då hertigen nu förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
