Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklara sig angående sin ed, samt att det samma iakttagits
med afseende på deras förläningar, ehuru rikets nödvändiga
behof först tillgodosetts [1].
Rådets skrifvelse ingår ännu närmare på de brännande
frågorna än hertigens [2]. Af intresse är däri i främsta rummet
rådsherrarnes redogörelse för den med hertigen ingångna
föreningen. De säga sig väl veta, att de såsom undersåtar ej hade
makt att göra sådant konungen oveterligt, och de hade därför
ingenting högre önskat än att saken blifvit ordnad före konungens
bortfärd; i anseende till kriget och de stora utgifterna hade de
emellertid ej kunnat uträtta något utan hertigens hjälp, och då
denne ej utan en sådan förening ville befatta sig med regeringen,
hade de ej kunnat »undvika» att ingå på föreningen, men de
hoppades, att den ej skulle strida mot konungens höghet och
deras trohetsed, som de öbrottsligen ville hålla, »så länge lifvet
räcker», och de uppmanade nu konungen att med sitt bref
»fullkomligen förklara och stadfasta» hvad som fattades i den af
honom utfärdade fullmakten.
Denna framställning ger onekligen det intrycket, att herrarne
ej kände sig fullt säkra på, huruvida de ej öfverskridit sin
befogenhet genom den nämda föreningen, af hvars ödesdigra följder
de nästan synas haft en förkänsla. Däremot uppträdde de med
vida större säkerhet, då de i det följande gjorde föreställningar
mot åtgärder, som de ansågo skadliga eller olagliga, ja de
uttalade sig härvid till och med vida skarpare och utförligare än
hertigen i sin skrifvelse hade gjort. Dessa föreställningar gälde,
såsom redan är omtaladt, (s. 47) Flemming, men vidare den
katolska gudstjänsten, hvarom både i Stockholm och öfver hela riket
»mycket rop och munbrukande uppkommit», samt katolikers
befordran till ämbeten, med afseende hvarpå »meniga hopen» visste
beropa sig på konungens försäkran vid kröningen; på grund
häraf uppmanade de konungen för hans »eget konungsliga goda
namn och gagn» att »själfviljandes» böta sådana brister (»hvilket
för E. K. M. fast tryggare och berömligare vore»). Förmodligen
syftade också härpå deras begäran, att konungens befallningar
måtte vara likmätiga hans ed och löfte, så att de för dem kunde
»lagligen» stå till att efterkomma och kunde blifva vid tillbörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
