Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft och anseende, och kanske får man däruti äfven se en
antydan om, att de i annat fall ej skulle kunna hindra
hertigen att omintetgöra konungens påbud. Deras begäran, att
konungen ville taga rikets lägenhet i akt, så att icke »något
märkligt underhåll» gafs åt oförtjänte personer, som ringa eller
allsingen tjänst gjort eller kunde göra riket, »såsom till äfventyrs
igenom andre egennyttiga personers förfordrande allaredan med
några kan händt vara», var tydligen en protest mot anslagen till
katolska lycksökare eller desses klienter; och en, om också något
lam, insaga mot ett hotande sekreterareregemente från Polen,
med förbigående af interimsregeringen, möter oss i herrarnes
anhållan, att konungen ville hafva inseende med de »kanslipersoner»
som voro hos honom i Polen, »att de icke några saker frambära
eller förfordra», som kunde vara konungen och riket till skada.
Med afseende på den onåd, som deras föregående påminnelser
ådragit dem och som de nu förmodligen antogo skulle ytterligare
ökas, förklarade de att det vore »tungt och odrägligt», att de
för sina trogna råd skulle blifva »misstänkta och vanälskade»,
och antydde till och med att de på sådana vilkor, sin ed
oförkränkt, ej kunde qvarstå i rådsämbetet.
I själfva verket lemnar detta bref nyckeln till riksrådens
hela politik vid denna tid. Både af personliga och allmänna
skäl ogillade de i mycket Sigismunds tillvägagående, och gälde
det att med »rådslag» uppträda däremot då tvekade de ej;
då kände de sig stå på fast mark, ty att rådet på detta sätt
hade både rätt och pligt att motsätta sig konungen, det var
just grundtanken i hela deras politiska troslära, och då nu
omständigheternas makt fört dem på samma sida som deras gamle
motståndare, hertig Karl, hade de ej häller något emot att vid
en dylik opposition kunna påräkna hans kraftiga stöd. Men
när Sigismunds oefterrättlighet eller hertigens stormande kraft
stälde dem i valet framför åtgärder, hvilkas formella laglighet
föreföll dem tvifvelaktig och som kanske skulle leda till uppror
mot deras lagliga konung, men till fullständigt beroende af honom,
som ständigt varit den obevekliga fienden till hela deras
samhällsideal, då ryggade de tillbaka, och om de, såsom i fråga om
föreningen, genom omständigheterna ändock tvingades att i ett
sådant fall följa hertigen, skedde det ogerna och dröjande.
Det steg, man denna gång tagit, var likväl ej sådant, att
det nödvändigt behöfde leda till en ohjälplig brytning. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
