Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94-1 5 9 6. 67
att han ej menade något godt vare sig med dem eller med
hertigen.
Om mera undfallenhet för hertigens uppfattning vitnade
deras utlåtande i de närmast följande punkterna. Sålunda lofvade
de nu, att påminna konungen om, att han ej med sina skrifvelser
borde gå hertigen och samtliga regeringen förbi, samt förklarade
sig ej hafva något emot att de soin farit med lögnaktiga
uppgifter lagligen straffades. Jämväl beklagade de, att
befallnings-män voro försumliga och otrogna samt hertigen till besvär, och
ni ed gåfvo, att de skyldige skulle få lagligen straffas och afsättas.
I sammanhang härmed hemstälde de emellertid, om ej
regeringens beslut i stället för att direkt meddelas fogdarne borde
i främsta rummet meddelas ståthållarne, som sedan skulle
tillhålla fogdarne att efterlefva dem, en anhållan, hvartill orsaken
uppgafs vara riksrådens önskan att lindra hertigens besvär, men
som dock i själfva verket torde få anses såsom en anmärkning
mot denne, hvilken antagligen ej rätt kunnat finna sig i den
nya form för landtregeringen, hvartill de nya ståthållarne
inneburo en begynnelse 1).
Med afseende på Arvid Gustafsson och de af konungen
begärda skyttet, skinnvarorna och skeppet hänvisade de däremot
blott till sina föregående utlåtanden. Dock förklarade de sig
oförhindrade att muntligen tala med sändebudet om den
sistnämda frågan, nämligen för att i underdånighet påminna om, att
konungen, i synnerhet tills gäl den blefve betald, borde förskona riket
frän sådana »utfordringar», men tillade en anhållan att hertigen
då2) äfven själf ville göra det, pä det att föreställningarna måtte
få större anseende och kraft »och icke allenast i detta fall utan
ock så ofta behof göres i allt annat efter den upprättade
förening. Eljest om så sker som nu nyligast med Jakob Klassons
afsked hände, att de allena och H. F. N. slätt intet (det dem är
veterligt) om den papistiska religion och dess kyrkor och
personer skrifvit hafva, skall det utan tvifvel hos konungen ringa
anseende hafva eller frukt skaffa».3)
Med afseende på registret öfver uppbörden funno de en
utväg att kringgå svårigheterna, i det de förklarade att det såsom
!) Jrnf. ofvan s. 52.
2) Ordalydelsen är: "Om det eljest i detta fall skall behöfvas.»
3) Det är denna anhållan, som saknas i originalhandl. och sålunda möjligen
ej framlagts för hertigen. Att riksrådens anmärkning angående hertigens bref
med Jakob Klassou i någon mån var grundad ses ofvan ss. 55 o. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
