Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
S. J. BOETHIUS.
till Sverige; hvarom icke skulle han ej förundra sig, om han på
annat sätt blefve kallad.
Konungens svar såväl till hertigen som till rådet äro daterade
Krakau den 31 Maj (d. 21 Maj g. st.). I det förra förklarade
han sig ej vara obenägen att lemna en ny fullmakt, men säger
att det ej kunnat ske denna gång, emedan han ej visste i hvad
afseende den förra var felaktig. Hertigens hotelse att hänskjuta
frågan till ständerna lemnade han i sitt värde, men bad honom
komma ihåg att något sådant ej skett efter arfrikets införande
samt att det kunde blifva hela konungahuset till skada, om
undersåtarne skulle regeras icke efter sin öfverhets, utan sin
egen vilja. Vidhölle hertigen sin afsigt, ämnade konungen ej
låta det i någon måtto bestå utan handla likmätigt sin kungliga
höghet, så att han ej skulle synas hafva bortskänkt något af
sina fäderneärfda rättigheter
Med detta svar skref hertigen till Erik Sparre att han alis
icke kunde vara belåten, hvarför han vid sin ankomst till
Stockholm ämnade helt och hållet afsäga sig regeringen 2), och
säkerligen bidrog ej brefvet till rådet att lugna honom. I detta
förklarade konungen att han lät föreningen vara i sitt värde, men
vidhöll sin anmärkning mot uttrycket: »en för alla och alla för
en», i det han på rådets försvar därför genmälte, att föreningen
ej kunde anses såsom ett kontrakt.
Om den nya fullmakten gaf han samma svar som till
hertigen, och med anledning af rådets hemställan om Flemming
förklarade han, att han verkligen stadfäst denne i
krigsöfverste-ämbetet, att denne gjort rätt i att ej resa till Sverige, emedan
han haft konungens befallning att ej lemna Finland före
fredsslutet, samt att förändring med afseende på Flemmings många
ämbeten kunde ske, när konungen fann det behöfligt.
Att hertiginnan af Mecklenburg erhållit Norrköpings hus
ogillade han, emedan det skett honom oåtspordt och han bestämt
det till morgongåfva åt sin gemål, och på rådets påminnelse
angående de i Polen befintliga »kanslipersonerna» svarade han att
han ej hos dem förmärkt något olagligt handlingssätt.
Påminnelserna om de olagliga medgifvandena åt katolikerna
förbigick han med en betecknande tystnad, men hade panna att
förklara, det han ej visste sig hafva låtit utgå några bref, som
Kopia bland Acta hist. Jmf. Säve: »Riksdagen i Söderköping» etc.
2) Karls Reg. 1595 den 19 Juni. Jmf. ofvan s. 77, n. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
