Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hertig Karls och svenska riksrådets samregering 1594—1596 af S. J. Boëthius. 1. Samregeringen på grund af överenskommelsen den 2 September 1594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1594 — 1 596. 81
som förmådde dem till denna eftergifvenhet1), men då denna
är ett tydligt försök att från rojalistisk synpunkt försvara
råds-herrarnes minne, kan den ej i denna sak tillerkännas något
vitsord; och vare sig hertigen fält något dylikt yttrande eller ej, så
synes det sannolikare, att hvad som verkligen bestämt
riksråden till eftergift varit deras öfvertygelse att de i följd af.de
svåra tidsförhållandena och den obehagliga ställning, hvari de
kommit till Sigismund och hvarom de fått en färsk påminnelse i
dennes sista bref, omöjligen kunde reda sig med regeringen utan
hertigens mäktiga bistånd, och möjligen hafva de äfven hoppats,
att en riksdagskallelse skulle bringa konungen till besinning.
Enligt samma berättelse skola riksråden, när de ej kunde
hindra mötet, hafva uppmanat konungen att förbjuda det och
bedt honom sätta dem i stånd att med våld motstå hertigen,
men allt hvad man för öfrigt känner om deras förhållande till
konungen vid denna tid talar mot trovärdigheten af denna
uppgift, som äfven står i strid med det ännu befintliga konceptet
till deras skrifvelse. Af detta framgår i stället, att de gjort
till vilkor för sitt samtycke till mötet, att de skulle få
underrätta konungen ej blott om dess sammankallande, utan ock om
de överläggningspunkter, som därvid skulle förekomma, och
angående dessa uppmanade de konungen att före mötet delgifva
»allom» sitt betänkande, enär några af punkterna otvifvelaktigt
kunde af konungen blifva »förbättrade och skäligen förändrade»
och han mot andra möjligen kunde hafva »lagliga och skäliga
insagor»2). Det sannolika är, att de genom detta meddelande trott
sig kunna minska åtgärdens revolutionära karaktär samt, om
konungen ej genom riksdagskallelsen bragtes till besinning och
brytningen sålunda blef ohjälplig, bereda en utväg att draga sig
själfva ur spelet; ty oaktadt allt sitt missnöje med Sigismund ville
de säkerligen nu lika litet som förr medverka till en revolution.
Hertigen å sin sida ej allenast biföll detta vilkor, utan
uppsköt till och med själfvilligt sammankomsten från Bartolome!
tiden (d. 24 Aug.), då den först blifvit bestämd att hållas, till
Michaeli (d. 29 Sept.), på det att konungen så mycket bättre
skulle hinna underrättas3), och den 29 Juli underrättade äfven
han Sigismund om det fattade beslutet, på samma gång han be-
1) II. Sk. II. X, Knut Perssons berättelse, s. B.
2) Hist. Bibi. II, s. 270. Jfr. den s. 80 framstälda konjekturen om
öfver-läggnin^sämnena.
*) Karl till rådet den 17 Juli, Reg. 1595.
Hist. Tidskrift 1884. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
