Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
P. FAHLBECK.
ändrat dessas uppgifter. I Yngves ställe har han insatt Odin;
Yngvenamnet åter har han tilldelat Frey. Orsaken, hvarför
Snorre så gjort, är dock ej svår att förstå.
Yngve var en fullkomligt obekant personlighet och för den
mytiska sagan och gudaläran, hvarifrån Njord och - Frey äro
hemtade, helt och hållet främmande. Att sätta honom före de
båda senare och derigenom göra honom till Njords fader gick
icke an, aldra minst kunde Gylfaginnings och Bragarædurs
författare göra detta. Men å andra sidan behöfdes Yngvenamnet
såsom namn på Ynglingarnes ättfader. Snorre tillägger det
alltså Frey, hvilken för öfrigt äfven i beden tid tyckes hafva
kallats Yngvefrey —- detta namn kommer alltså i sjelfva verket
att stå, der det enligt min uppfattning af Thjodolfs
Ynglingatal ursprungligen har stått. — I Yngves ställe sätter han Odin,
visserligen icke såsom den förste i ättraden utan framför
densamma. Odin var nemligen icke i slägt med Njord, Freys fader,
hvilken var af Vana-stam; men Njord och Frey voro Odins
diar, lärde den mytiska sagan: alltså der desse, enligt den
historiserande åsigten om de gamle gudarne, lefvat som
konungar, der måste ock Odin hafva varit. Att sätta honom i spetsen
för Upsalakonungarnes ättrad är följaktligen endast en
oundviklig konseqvens af dennas egen beskaffenhet.
Men äfven en annan omständighet tvang Snorre att
upptaga Odin såsom herskare i Sigtuna och Upsala. Här fans i
heden tid den förnämsta Odinskulten i Norden. Nu är det
emellertid för ofvan nämda uppfattning af gudasagans gestalter
en oafvislig nödvändighet att antaga, att guden vistats om ej
på alla, så dock på de förnämsta utaf de ställen, der hans
kult uppehölls. Deraf alltså Odins närvaro i Upsala och
följaktligen äfven hans plats i Ynglingasagan; — men deraf ock
hela sagan om hans och Åsarnes vandring.
Den uppfattning utaf de hedniske gudarne, hvilken gjorde
dem till historiska personligheter — en uppfattning som för
öfrigt icke var ensam för Norden; de angelsaksiske kristne hade
tillämpat henne långt förut — hon förde nödvändigt till
diktandet utaf en vandringssaga i fråga om Odin. At honom voro
många offerställen egnade så utom som inom Norden. Uti Upsala
hade han sitt mest fräjdade tempel*); der hade han alltså mest
*) Man kan för öfrigt ifrågasätta, huruvida det är rätt att# karakterisera
Upsala-templet såsom ett Odins-tempel par préférence. Enligt Adams af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
