Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
P. FAHLBECK.
förspörjes intet. Strinnholm, som bemärkt detta förhållande,
anser sig ock böra af den orsaken antaga, att jemväl Götarne
lydt under Upsalakonungeh allt sedan äldsta tider, alltså äfven
före Ingjald lllråde, ett antagande som visserligen icke motsäges
« af Snorres framställning i Ynglingasagan, men som icke heller
deri äger något stöd1).
Det återstår att i detta sammanhang till granskning
upptaga en historisk berättelse, hvilken visserligen gäller en mycket
sen tid och dertill icke handlar om öppen strid mellan Svear
och Götar, men som dock förtäljer om inre slitningar och derför
äfven städse plägar anföras såsom bevis på stammotsatsen mellan
de båda folken. Jag syftar på Snorres bekanta framställning
af tilldragelserna 1018 och 1019 samt den olikhet i rådslag
och önskningar mellan Yestgötar och Üppsvear, som dervid trädde
i dagen2).
Lagman Emund vill vräka ej blott Olof, men ock hela hans ätt
från tronen, och anslaget finner stöd i Uplandsböndernas allmänna
ovilja öfver Olofs handlingssätt i den norska saken. Stormen
besvärj es, i det konungens anhängare genast framsätta frågan,
hvarifrån den nye konungen skall tagas, och derigenom söndra
Upp-svearne från Emund och Vestgötarne. Den senare besvarar
nemligen den framstälda frågan sa, att hvem som dem bäst
synes, han må vara af höfdingaätt eller ej, vilja Vestgötarne hafva
till konung. FrÖvid, Olofs rådgifvare och hemlige anhängare,
har emellertid redan förut på stämmorna vädjat till Uppsvearnes
sjelfkänsla: skulle Olof vräkas från tronen, borde Uppsvearne
• stå före det, ty så hade det alltid varit, att hvad
Uppsveahöf-dingarne stadfäst mellan sig, det hade de andre landsmännen
följt; icke borde de mer än deras förfäder taga råd af
Vestgötarne i landets styrelse m. m.; och nu på tinget genmäler han
*) Ett antagande, som ofta möter, och som i detta sammanhang må
beröras, är, att Götarne skulle hafva erkänt det af Svearne grundade
Upsala-templet och dermed kommit uti en religiös gemenskap med desse. Huruvida
ett sådant erkännande och alltså ock en religiös gemenskap existerat i äldsta
tid (före Ingjald lllråde) mellan Sveriges folk. anser jag mig ej kunna afgöra;
men om den har existerat, så bevisar den emot hypotesen om skilda invan
dringar och skilda stammar. Dylika religiösa förbund förekomma äfven hos
Tysklands Germaner; Tacitus omtalar flera sådana. Vi kunna emellertid ej
annorlunda tänka oss deras uppkomst, än att ett folk delat sig i flera; en
ursprunglig politisk gemenskap är alltså deras grund. Det gemensamma namnet bevisar
detta beträffande Sueber och Lugier (Germania, c. 39, 43), och det germanska
lynnet borgar för satsens allmängiltighet.
2) Olof d. heliges Saga, kap, yø.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
