Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■117
till1 Emunds ord, att »icke vilja vi Upp s ve ar, att konungadömet
går ur de forne konungarnes långfedga-ätt i våra dagar, då så
godt ämne finnes». Detta slår an på de församlade
Uppsvea-bönderna, och de gilla med vapenbrak hans ord. Härtill yttrar
då till sist Eraund: »I Uppsvear hafven våld att råda för denne
gången, men det säger jag Eder, -hvad som ock hädanefter torde
ske, att någre af dem, som nu icke vilja höra annat, än att
konungadömet i Svitjod går i långfedga-ätt, skola sjelfve tefva
och jaka, att konungadömet kommer i andra ätter, hvilket torde
lyckas bättre».
Det är frågan om konungavalet, sora här möter oss.
Granskar man denna berättelse med hänsyn till den fråga,
som nu sysselsätter oss, frågan om stammotsatsen, så
måste vi genast säga, att man gör sig skyldig till en öfverdrift,
om man uti nämnda berättelse vill se bevis på
stamfiendt-lighet mellan Svear och Götar. Det är att börja med ej
tal om annat än Uppsvear d. v. s. Uplands folk och
Vest-götarne. Och vidare är den olikhet i önskningar och, låt vara,
den spänning och rivalitet mellan de båda landskapen, som
häri uttalar sig, på intet vis större, än att de med allt fog
kunna skrifvas på räkningen af en helt naturlig lokalpatriotism.
Lika starka prof på rivalitet skulle helt visst när som helst —
om också ej kanhända i våra dagar — och mellan hvilka
landskap som helst kunnat framträda, om omständigheterna gifvit
tillfälle dertill.
Men härtill kommer nu ock, àtt hela denna berättelse
omöjligen kan3 såsom dock allmänt anses, vara historiskt trogen.
Hon är fastmer en dikt, låt vara med en kärne af historisk
halt, dock i det stora hela fritt komponerad öfver ett tema från
författarens egen tid.
Utan att här uppehålla mig-vid de många enskildheter1),
hvilka göra denna berättelses trovärdighet mer än misstänkt,
vill jag endast fästa mig vid det hufvudsakliga, det nemligen,
att det är frågan om konungavalet såsom konfliktämne mellan
1) Bland dessa må åtminstone i en not nämnas, att konungens tre
rådgifvare, bröderna Arnvid, Frövid och Torvid med sina särskilda lyten
uppenbarligen äro sagofigurer, vidare att den rol, som Snorre tilldelar Uplandslagen
och TJpsalatinget i förhållande till de andra landscapernas lagar och ting, är ren
dikt; slutligen kan ock anföras såsom en misstänkt omständighet, att lagman
Emund icke finnes upptagen uti den förteckning på Yestergötlands lagmän, som
dess lagbok (d. y. red.) innehåller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
