Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■127
några enskilda folk. Detta blef fallet här i Norden, såsom vi
strax skola se.
Det bör vara klart af det, som nu blifvit anfördt, att de
skilda namnen, Svear och Götar, icke utgöra något hinder för
att antaga, att de båda folken äro en stam. Namnolikhet
bevisar icke stamolikhet i den germanska verlden. Men härmed
är ock den enda invändning emot Svears och Götars identitet,
som från historisk ståndpunkt kan göras, tillbakavisad. Frågan
om stams kilnaden torde sålunda nu få anses vara tills vidare
besvarad. De i det föregående påpekade sakförhållandena inom
historiens, rättens, men framför allt språkets områden vitna
enstämmigt på ett sätt. Arkeologien Lar visserligen ännu ej sagt
sitt sista ord i frågan, men af alla tecken att döma kommer det
<ej att gå i motsatt riktning.
Jag tror således, att vi utan fara för framtida dementi
kunna konstatera såsom ett visst och säkert faktum, att Svear
och Götar äro samma stam. En annan fråga är, huru vi skola
tänka oss det ursprungliga förhållandet mellan dem, om
delningen och således äfven de olika namnens uppkomst sammanfaller
med våra förfäders första uppträdande i vårt land, med
invandringen alltså, eller om det ena folket utvecklat sig utur
•och från det andra i en senare tid, och hvilketdera detta i så
fall varit. Jag kan ej här ingå på någon utförlig diskussion
utaf dessa frågor, men jag torde icke heller böra alldeles gå dem
förbi. Det är visserligen gissningarnes område, man härmed
beträder, men äfven gissningen har sin plats uti det menskliga
vetandets areopag.
De germanska folken hafva vuxit fram ur hvarandra nästan
såsom dessa organismer af lägre rang, hvilka uppstå genom
delning af moderkroppen för att sedan i sin ordning på enahanda
sätt föda af sig nya individer. Om sättet för denna folkskapelse
erhålla vi från litteraturen åtskilliga värderika upplysningar.
Någon gång har hon försiggått i följd af inre strider1), oftare
genom anslutning till enskilde män2) — väl för det mesta på grund
af arfgång inom herskarätten. Vanligast torde dock folkökning
och bygdens utbredning hafva varit orsaken dertill. Bekant är,
huru Snorre i Ynglingasagan förklarar uppkomsten af de många
’) På så sätt framgick ßatavernas folk ur Chatterna: Ta c., Germ. 29.
2) Se Prokopii omdöme om de gotiska folken och deras uppkomst De
B. V. I, 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
