Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN SVEAR OCH GÖTAR.
■141
af Östgötarne valde konungen. Antagligen ägde de sjelfve ingen
lämplig kandidat för tronen.
Upp s ve arne kunde likväl ej glömma, att Sverker tillkommit
dem förutan. När de derför i Erik få en utmärkt man ibland
sig, utropa de honom till konung (ungefär 1150). Så är det nu
åter tvenne konungar i Sverige, Sverker öfver Öster- och
Vestergötland m. m., Erik öfver de Uppsvenska landskapen. Detta
fortfar till Sverkers död 1155 eller 1156, då Erik blir konung
jemväl öfver Götalandskapen. l)
Sverker efterlemnade visserligen en son hvilken nu ägde
arfsrätt till k o n u n ga v är d i gh e t e n. Men Eriks anseende bland folket
var så stort, att Karl icke såg sig någon utväg att göra sin rätt
gällande emot honom och mot det kraf på rikets enhet, som
starkare framträdde, i samma mån denna enhet varit i fara.
En inkräktares våld skulle dock snart gifva honom tillfälle att
på legitimt sätt göra sin rätt gällande. Den danske prinsen
Magnus Henriksson, antagligen lockad af den utsigt, som en gång
kom Magnus Nilsson till del- af enahanda grund,
slägtskapsför-bindelser med de förre konungarne, bemäktigar sig med list och
väld tronen. Genom en af Sverkers egne tjenare undanrödjer
han denne ; 2) sitt mål når han dock först sedan han sjelf med
en krigarskara Öfver fal lit Erik och låtit afdagataga honom. Nu
kunde Karl Sverkersson göra sin rätt till kronan gällande ; hans
sak var nu svenska folkets sak. 1161 faller inkräktaren och
Karl Sverkersson blir konung. — Under Karls tid har en
öfverenskommelse mellan landskapen träffats med afseende på den fråga
som delade dem, en öfverenskommelse som betryggade rikets
Vanligen antages, att Karl Sverkersson efterträdde sin fader i de af denne
styrda landskapen. Något stöd i texterna äger icke detta antagande (den g. pros.
Krönikan kan icke tilldelas något vitsord härutinnan, alltså icke heller dess
efter-sägare, Ericus Olai, Olaus Petri m. fl.). Visserligen har icke heller ofvan gifna
framställning af tilldragelserna direkta textutsagor att stöda sig på, såvida man
icke som sådan viil anse, att Erik tinnes upptagen i konungalängden vid
Vestgötalagen. Detta kan dock förklaras äfven utan antagandet att Erik regerat öfver
Vestergötland. Hvad som emellertid talar för den uppfattning af tingen, som
ofvan gjorts gällande är den omständigheten att Magnus Henriksson neppeligen
skulle underlåtit att först rödja Karl ur vägen, om denne regerat i Götalandskapen,
hvilka båda lågo Danmark närmast, och utaf hvilka ett, Vestergötland, för ej
längesedan frivilligt hyllat en dansk prins. Der funnos ock den danska
konungafamiljens slägtgods det s. k Sigridlef [ Valdemar ll:s Jordebog hos Langebele, Script,
rer. Dan. VII, 529; jmf. Saxo XIII, p. 618 (ed. P. E. Müller)}.
2) Saxos vitnesbörd torde icke kunna dragas i tvifvelsmål (XIV, p. 713).
Man kan vara temligen säker på, att han hellre skulle hafva förtegat denna sak,
om han i ringaste mån betviflat dess riktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
