Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den s. k. striden mellan Svear och Götar, dess karaktär och verkliga orsaker af P. Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
P. FAHLBECK.
enhet. Ett vitnesbörd om riksenhetens allmänna erkännande
såsom orygglig grundlag ligger uti ärkebiskopstolens upprättande
i Upsala 1164. 1) Men framför allt den följande tidens historia
bevisar, att en sådan öfverenskommelse under Karl Sverkerssons
tid kommit till stånd. Tvenne konungahus med jembördig rätt
till kronan existera; någon delning af riket kommer dock icke
vidare i fråga. Icke heller höra vi från denna tid omtalas, att
landskapen trädt i opposition mot hvarandra med afseende på
tronföljden eller ens att de tagit parti för och emot någondera
ätten. Andra magter, främst den nu högvuxna aristokratien i
förening med tillfälliga omständigheter, — konungabarnens
omyndighet vid faderns död — vålla den regelbundna tronvexlingen
inom de båda husen. Landskapen taga häri ingen del.
Konflikten mellan dem har upphört med Karl Sverkerssons
tronbestigning. Begynnande med den Stenkilska ättens utslocknande
ändar den med Erik den heliges död.
Från skildringen af tidens händelser må vi nu öfvergå till
deras bedömande. Det gäller att* utaf de meddelade fakta och
data sluta sig till karaktären utaf den tilldragelse, hvarom dessa
vitna, att med ett ord förstå denna inre strid, dess väsen och
ursprung. Innan vi inlåta oss härpå, vill jag emellertid i
förbigående anmärka, åttatidens historia — tack vare källornas
torftighet och olikhet i uppgifter — på en punkt kan annorlunda
framställas än som här ofvan skett. Man kan nemligen hänföra
Erik Arsäll till tiden efter Stenkilska ättens utslocknande samt
låta honom vara utvald af Svearne, medan Ragnvald blir
Ost-götarnes man. För både det ena och det andra fins stöd i
texterna. 2) Jag tror icke att någotdera är riktigt; men huru som
helst skall läsaren snart finna, att denna variant till tidens
historia icke kan inverka på vår uppfattning af den tilldragelse,
hvilken vi här studera.
Den historiska framställningen här ofvan angifver en
konflikt mellan landskapen såsom händelsernas kärna under denna
tid. Man har fattat nämde konflikt såsom en strid mellan Svear
och Götar och dertill såsom en stamstrid, en strid grundad i
ursprunglig stammotsats. Ar nu denna uppfattning riktig? är
*) 1152 hade. som bekant är, egen ärkebiskop erbjudits Svenskarne; men
man hade då ej kunnat komma öfverens om sätet för ärkebiskopsstolen.
2) Làngfedgatal (Catal. IV: Script. I, 6) och d. g. pros. Krön. {ibid. 245),
om man eljest vill gifva den senare namn af textkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
