Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland under 1600-talet af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
E. HILDEBRAND.
1621 en serie af latinskt och tyskt registratur, som endast med
ett par luckor fortgår t. o. m. 1648, hvarefter registraturet blir
gemensamt för skrifvelser på svenska och främmande tungomål.
— Samma förhållande gäller, med få undantag, om svenska
beskickningars brefväxling och om skrifvelser från utländska furstar.
Gamla förteckningar, register och diarier gifva blott en klen
ersättning för hvad som ohjelpligt gått förloradt. 1)
Men å andra sidan bildade också östersjöländerna en ram
för Sveriges förbindelser med utlandet, utöfver hvilken de sällan
sträckte sig, och äfven i detta hänseende befinner man sig inför
en ny sakernas ordning vid 1600-talets början. Det är genom
förbindelserna med Holland och England, som steget tages ut,
men det dröjer icke länge, innan äfven förhållandet till Tyskland
får s en helt annan betydelse än förut. Behofvet att få
underrättelser från främmande land blef alt mera känbart och snart
anställas korrespondenter än här än där, eller lockas främlingar
att träda i svensk tjenst för att användas såsom diplomater.
Det är betecknande för förhållandena och för den afstängdhet,
i hvilken man lefvat, denna mängd af holländare, tyskar,
engelsmän och fransmän, som man inom några få år finner använda
såsom Sveriges representanter i utlandet — för att icke tala om
en eller annan italienare. Ofta var det ett sändebud från
utländskt hof eller stad, som lockades att q var s t an na och fick de
svenska intressena att bevaka. Hvar och en känner, hvilken roll
en Spens, en van Dyck, en Rutgersius och många andra spelat
i vår begynnande diplomati. Men det länder till Gustaf Adolfs
och Oxenstiernas ära att bland landets egna barn lia uppsökt
och framdragit månget användbart ämne och sörjt för dess
utbildning; i ett tidehvarf kändt för sin aristokratiska riktning är
det genom form ägorna ur o frälse eller dem närstående kretsar,
soin de vigtigaste värf pä underhandlingarnas fält utföras. En
i det afseendet karaktäristisk företeelse må här framhållas, allra
helst som den står i närmaste förbindelse med vårt ämne.
Det är nämligen så, att under de första åren af Gustaf
Adolfs regering befunno sig på vandringar i främmande land tre
yngre män, hvilka efter hemkomsten ungefär samtidigt fästes i
statens tjenst och snart fingo intaga framstående rum just vid
*) Fullständigare serier af ministerbref börja — med några få undantag —
först under Karl lX:s tid och då blott från England och Holland. Af främmande
furstars bref finnes under 1500-talet, med undantag för Danmark samt en kortare
tid för England och. Frankrike, endast ett fatal bevaradt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
