Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland under 1600-talet af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
E. HILDEBRAND.
i den svenska historien. Det var sekreteraren Georg Snoilsky,
som i midten af 1640-talet förflyttades till Benfeld i Elsass, där
han ända till krigets slut uppehöll sig som resident.
Sedan det stora freds verket förts till ända, återstod den
kinkiga uppgiften med dess exekution, och underhandlingarna
förlades nu till Niirnberg, där pfalzgrefven och Bengt
Oxenstierna å svenskarnes sida voro hufvudpersonerna. Redan
tidigare hade diplomatiska förbindelser återupprättats med Sachsen
och en resident blifvit anstäld i Leipzig. Snoilsky flyttade från
Elsass till Frankfurt för att där öfvervaka fredens verkställande,
och till Yestfalen och nedre Rhentrakterna skickades Kleihe,
såsom resident och slöt under 1649 och 1650 med furstar och
städer de nödiga överenskommelserna i fråga om satisfactionen
och evacuationen. J) 1 Nurnberg drog emellertid underhandlingen
ut på tiden. I början af år 1651 trodde sig Oxenstierna
kunna resa därifrån, men fick befallning att ännu en gång
återvända dit, för att vid städernas »collegium deputatorum»
bevaka Sveriges intressen. -) Först fram på sommaren 1651,
då de fleste deputerade redan rest därifrån, kunde Oxenstierna
definitivt lemna staden, men fick då begifva sig till Frankfurt,
ursprungligen på framställning af kurfursten af Mainz.3) I
Frankfurt, där de närmaste kretsarne voro församlade, stannade
den af Kristina omhuldade Bengt Oxenstierna (han var ännu
icke 30 år gammal) tills vidare i den betydande ställningen af
Sveriges ^befullmäktigade legat» för att främja den lyckliga
lösningen af de med exekutionen sammanhängande ännu oafgjorda
frågorna, såsom t. ex. Frankenthals utrymmande. Han hade
dessutom att hos kurfursten af Mainz understödja den
underhandling, som samtidigt pågick med kejsaren, särskildt i
språkfrågan (se längre ned), liksom att uppträda mot staden Bremens
anspråk.
Hans fullmakt kunde i viss mån sägas innebära en
förlängning af det allmänna uppdrag som legater i Tyskland sände-
Hans vigtigaste bref med åtföljande originalresolutioner inskickades till
pfalzgrefven.
2) Det var närmast frågan om Frankeuthal; därnäst skulle lian i allmänhet
betyga svenska regeringens villighet att ^efrämja rikets och kretsarnes intressen.
3) Satisfaktionsfrågan löstes för öfrigt fullständigt först på den tyska
riksdagen 1654. En uppgörelse träffades då mellan de tyska ständerna och de
svenska ombuden Snoilsky och Hoffstätter v. Khünberg.
3) Hans aflöning hade i Niirnberg bestämts till 800 rdr i månaden från den
1 maj 1651 att utgå från bremiska staten K. M aj: t till reg. i Bremen 1651 26/4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
