Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland under 1600-talet af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
E. HILDEBRAND.
Biörenklou ankom till Wien i mars 1651 och stötte
verkligen genast på svårigheter. Det har efter Fryxell upprepats
att han ett helt år fick vänta, innan han kunde få företräde;
så länge dröjde det emellertid icke. Redan efter 6 veckor fick
han audiens, dock ej på grund af sitt kreditiv, mot hvilket
anmärkning gjorts för några formfel, utan på ett drottningens
handbref, som ban äfven medförde; men till några verkliga
underhandlingar kunde han icke skrida just till följd af svårigheten
att lösa de nyssnämda preliminärfrågorna*). Underhandlingarna
flyttades från Wien till Prag, och först i September 1652
lyckades Biörenklou få en muntlig förklaring af v. kanslern
grefve Curtz att kejsaren skulle skrifva på latin till drottningen
i Sverige med titeln »serenissima et potentissima», och utfärda
sjelfva beläningsakten på latin; men ban kunde hvarken erhålla
denna försäkran skriftligt eller något löfte om att sjelfva
belåningen skulle försiggå på latin, hvarpå man äfven höll â
Sveriges sida. Under tiden hade Bengt Oxenstierna fått
befallning att begifva sig till Prag för att jämte Biörenklou
mottaga investituren, men nu uppstodo nya svårigheter. Drottningen
hade befallt att hennes sändebud skulle vid sitt intåg i Prag
mottagas meel samma hedersbetygelser och ståt i fråga om
vagnar, uppvaktande adel och dylikt, som vederforos spanska
ambassadörer, och kejsaren ville endast behandla dem som
utskickade från hertigen af Pommern och Bremen och
innehafvaren af öfriga svenska besittningarna i Tyskland, för så
vidt det skulle blifva fråga om investituren. Det gjorde att
Oxenstierna endast »incognito» kunde besöka Prag och träda i
förbindelse med de kejserlige ministrarne. Bakom etikettstvisten
stod Brandenburg, som arbetade på att förhindra både belåningen
för Sverige och kallelsen till tyska riksdagen. Då man ej kunde
komma öfverens, fann drottningen till sist för godt att återkalla
sina sändebud. Biörenklou afsändes till Regensburg för att
deltaga i riksdagen, ehuru ännu ackrediterad hos kejsaren.
Oxen-vS ti er na fick föregifva att ban skulle resa hein för att aflägga sin
berättelse och mottaga nya instruktioner2). Underhandlingen var
i sjelfva verket afbruten. BiÖrenclou återvände aldrig till Wien,
och Oxenstierna stannade i Wismar för att medverka vid orga-
r) Han skulle bl. a. yrka att den blifvande brefväxlingen fördes på latin,
så väl i tyska provinsiella som svenska saker.
2) Drottningen till B. Oxenstierna 1652 ,0/12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
