Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande Svenska historien - Bref från A. Alstrin till professor J. Upmarck från Leipzig 1707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
var hos D. Reckenberg för två dagar sedan, han sade åt mig att
Sverige är mycket lyckligit der uti såväl som andra mål, att
Herm-lin är i Canceliet och vid affairerne; skulle och sade han, han mistas,
så hör iag att i Upsala är en capabel karl i slika mål, som heter
Upmark, som succedera kan: det gud gifve, tänkte iag. Elliest kan
ingen tro huru litet Upsala academie och dess lärde här äro bekanta,
iag har rätt undrat deröfver; en Benzelius kiänna de fuller (den
gamle arkiebiskopen), men elliest intet många, snart sagt ingen —
— — — — Men att iag och något denna gången må tala
om den stora kung Carl, den iag aldrig tillfyllest nog kan undra på.
Det är en underlig ting att som han är mycket svår att aftaga för
målare (ty iag har än intet något conterfey funnit, som rätt träffar,
ibland hundrade iag sedt och hvarmed hela verlden är full, alla
boklådor, alla målarbodar och hus förutan andras hus, ty alla måste och
inviti admirera honom), hvilket deraf kommer att han svår är att
minnas, det iag sielf har proberat — — — — Så kan och
ingen förstå sig på honom och hans humeur och sinne. Jag har
hör dt af dem, som hafva varit med honom från begynnelsen och
tamme lig tillfälle haft att lära kiänna honom, såsom drabanterna, (af
hvilka många varit fordom mina bekanta); de säja alla, att de aldrig
kunna röja och döma af hans ansichte och elljest åtbörder, hvad han
menar eller huru han är til mods, så aldeles är han sig altid lik,
hafva ännu aldrig kunnat märkia — — — — att han någon
och hvilken dominant passion har, eller hvartill han mäst inclinerai*.
De kunna engång intet säja, hvilken häst han i sitt stall mer håller
af än de andra, får han en bondmärr, det gör honom lika mycket
— — — — Jag påminner mig hvad som 3 präster i
hufvudqvarter på en gång mig refererade, nemi. att utaf många års
för-farenhet och observationer (jag vill nämna prästerna: mag. Vallerius,
som är kyrkioherde i Tiarp, Nordberg och Aurivillius) hafva de entel.
märkt att kungen har 4 fastedagar i året, dem han sig sielf utvalt,
så att ingen deraf vettat, och på det ingen skulle det få vetta, har
han de dagarne allom ovetterlig ridit ut och borta till aftonen, och
om någon det märkt och fölgt med, har han tagit sin resa dit ut,
der de ingen ting skulle kunna hafva honom fådt middagstiden att
præsentera; den ena fastdagen är på hvilken han vann vid Narva,
den andra, då han sköt Holen(!) (jag menar han hette så, iag vill
till härnäst bättre fråga efter) med laddstocken oförmodelig i
skär-mysslande; de öfrige vet man intet hvarföre. Som han altid ser
lika ut i ansichtet, så skall han och ha altid lika giorda kläder,
starka och rymniga; aldrig något på hufvudet, hatten under armen,
förutan då han rider, svart halsduk, blå råck med messingsknapp ar
förgylta, ehuruväl de äro re vera, det intet många vet, af pur guld,
och det kungen sielf en lång tid ej vettat af, små upslag och råcken
altid igiänknäpter ifrån åfvan ända utföre, så långt som knappar
äro; råcken alla dagar upsatter, alla dagar stöflarna på, de ha intet
någonsin, sedan han reste ut, varit bortlagda, han eger inga skor;
ett par stora elg-huds handskar, g-ehäng- af samma slag-, nog- tilltagit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
