Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Bref upplysande Svenska historien - Bref från A. Alstrin till professor J. Upmarck från Leipzig 1707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. ALSTRIN TILL J. UPMARCK.
181
0 ell en plit deruti, den största som vid arméen drags, i ag liar sielf
sedt, att han ute på marken har stått rak och satt värjan bredevid
med dopskon i jorden och stödt den vänstra armbogen på festet.
Kungen lutar litet, när han sitter eller står, men när han rider, ser
han maklös braf ut. Det är nog, att i sådant lyckans inedhåll, vid
slika tillfällen, som man kan tänka han har haft, och hvilka man
af hans officerare både höra och märka får och dertill med in tanta
delinqventium tiirba han allena, och sannerligen allena, är utan någon
den ringaste svaghet funnen. Han öfvergår alla generaler och
officerare i alla mål, det de alla efter så många års stadiga umgänge
med förundran måste tillstå, och är altså så många tappra karlars
och segrares öfverman. När alla äro trötta, är han lika god, kan
ingen dag vara utan att rida, hvilket skier straxt efter måltiden ocli
mäst till Rehnschiöld! Förmiddagen sitter han i Canceliet och ibland
annat ritar full det ena pappersarket efter det andra med truppers
rangerande, med tecken hvar rytteriet skall stå, hvar som fotfolket
etc. Vindicatif är han något, den som bryter, han skonas intet,
men alt hvad h an giör och befaller skier med en sådan kallsinnighet
som han ej sielf deraf viste. l)et är så lustigt att se uppå, huru
de förnämsta fruentimbret ibland komma så utstofferade ut och stå
vid hans bord runt omkring och kunna sig aldrig berömma »dass
die Strahlen der Blicken seiner Augen irgendz auf sie geworfen
s ein dt». Han ser intet en gång på August, när han äter med honom,
ej heller talar ett ord. August sitter o ch så tyst, när han är hos
honom, men när han åter för sig, talar han mycket med sina karlar.
1 comparaison sitter de liksom en vacker cavailler och en
bonde-dräng, som nyss blifvit soldat, tillsammans, hvilken, den senare
nemi. litet bondblyger sitter och ser ner. Det är ra ed ett ord en
obegripelig stor kung! — — — — — —
3) Leipzig 1707 d. 18 Juni.
— — — — — — Här är eljest intet något särdeles att
skrifva om, ali ting i sitt förrige och vanlige stånd, förutan hvad
detta innelychte medbringar 1). Det roligst a var att, när konungen
stådt en stund krokrygguter som en lång sinai uplandsbonddrang,
som nyss fådt blå röck, 1 par stora handskar och stöflar på sig, så
steg lian till vägs med sina stora steg, feck i ett fruentimber och
steg ikring gålfvet det starkaste han kunde, utan att någon tact
observera, och slängde den andra stackarn, ell ve m det och var, så
hon flög som en hårvandt och vähl mindes, att hon dant sat med
kungen; man kunde så grant se på dem, hvem med honom dantsat
har, det upsatta håret slokade och flaxade på alla sidor, och de sågo
så tilltåflade ut. Sedan är och artigt att de åter igiän begyna
bruka tedis2) i sina bröllop. Konungen rider eliest i kring alla
*) Det följande står ej i något direkt sammanhang med början af brefvet,
som berör brefskrifvarens privata förhållanden.
2) »Facklor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
