Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
H. HJÄRNE.
»frihetens» förkofran. På detta sätt utbildades och vidmakthölls
den ömsesidiga insigten i sammanhanget emellan Rysslands
intressen och Sveriges egendomliga parlamentarism.
Men den ryska politiken var långt ifrån så konseqvent och
machiavellistisk, som man plägar föreställa sig. Äfven i
Petersburg vexlade partiströmningarna och dermed äfven kraften och
riktningen i de utländska ärendenas skötsel, ehuru den absoluta
styrelseformen efter en och annan öfvergående skakning
underlättade de förlorade trådarnes återupptagande. Emellertid
yppade sig äfven der ej sällan tillfällen för främmande makter att
fiska i grumligt vatten, och att Sveriges ministrar ej underläto
att hålla sig framme, derom innehåller den diplomatiska historien
talande vittnesbörd. Mensjikovs fall vållades till en del af hans
svenska förbindelser, som naturligtvis öfverdrefvos och äfven
förvrängdes af hans hätske motståndare, men otvifvelaktigt
sträckte sig längre än hvad hans pligt såsom rysk statsman
till-stadde1). Nolckens stämplingar i samband med den upproriska
rörelse, som bragte Elisabeth på tronen, äro temligen bekanta.
Wulfwenstjerna, som i Dresden hade hjelpt Fredrik II att
öfver-lista grefve Brühl, misstänktes icke alldeles utan grund för
lömska afsigter att i Petersburg åstadkomma en palatsrevolution
i förening med kejsarinnans förre gunstling Lestocq, hvars besök
i det svenska ministerhotellet kostade honom hela hans timliga
välfärd2). Åtskilliga andra exempel skulle kunna anföras, som
bevisa, att Sverige under detta oroliga tidehvarf ingalunda spelade
blott en passiv roll såsom föremål för andra makters, särskildt
Rysslands, diplomatiska konstgrepp, utan äfven för egen del
anlitade den häfdvunna kabinettspolitikens utvägar med större
eller mindre framgång. Äfven Sverige förstod att besticka
embetsmän i grannriket och derigenom förskaffa sig så väl
hemliga underrättelser som andra fördelar. Visserligen var det
svårare för Sverige än för Ryssland att drifva ett dylikt spel
bakom kulisserna, emedan dels tillgångarne voro mera inskränkta,
dels »sekretessen» bättre kunde bevaras, der styrelseärendena
handlades inom trängre kretsar. Men å ömse sidor rådde ungefär
samma hänsynslöshet i valet af medel, och å ömse sidor vexlade
*) Soloviev, Istorija Rossii, XIX, sid. 154.
2) Soloviev, anf. arb. XXII, sidd. 208, 237. I Korffs depescher från
Stockholm finnas flere häntydningar pä Wnlfwenstjernas ränkfullhet (t. ex. d. 3 Juli,
9 Oktob. ocb 13 Nov. 1747, i kejs. utrikesministeriets arkiv i Moskva).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
