Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKA KONSTITUTIONSPROJEKT 1 7 3 0.
199
ledamöter och slutligen hundra valde män af adeln. Sedan de
församlade aflagt en ed, upplästes namnen på kandidaterna till
platsen, tolf till antalet, och kejsaren förklarade, att hvarken
desse eller deras fränder fingo deltaga i valet, utan måste
aflägsna sig ur salen. Derefter verkstäldes ballotteringen, och de
tre, som fått de mesta rösterna, uppfördes på förslag till tjensten1).
Det ser nästan ut, som om härvid kännedomen om snarlika
formaliteter från den begynnande Frihetstiden i Sverige hade
utöfvat någon inverkan på det använda förfaringssättet.
Det torde af ofvannämnda drag framgå, att Peters despotiska
lynne icke hindrade honom från att vädja till sina undersåtars
samverkan på ett sätt, som i framtiden kunde medföra vissa
vådor för den kejserliga maktens handlingsfrihet. Sjelf litade
han utan tvifvel allt för mycket på sin myndighet, för att hysa
några farhågor i detta fall. Lika litet fruktade han väl, att
de af hans undersåtar, hvilka han, ofta nog emot deras egen
vilja, utsände till studier i främmande land, derifrån skulle
hemföra några misstänkta frihetsfantasier. Men af samtida
ut-ländingar uttalades stundom åtskilliga betänkligheter om de
kommande frukterna af sådana åtgärder. Det föreföll likväl å
andra sidan otroligt, att det ryska folket, som af ålder varit
vant vid ovilkorlig lydnad, skulle någonsin kunna fördrista sig
att hemma påyrka samma regeringssätt som i Europas friare
stater2). Efter 1730 års händelser lärde man sig emellertid
inse, att smittan af utlandets politiska idéer verkligen kunde
vinna insteg äfven i Ryssland. Från denna tid daterar sig ock
den motvilja, som de styrande i Petersburg ända in i långt
senare dagar hafva visat emot vetgirige ryssars resor i Europa,
en företeelse, som innebär en återgång till det gamla mosko-
>) Soloviev, XVIII, sid. 161.
2) Cedercreutz säger i sin ofvannämnda relation: »Mången will tillräkna
framlidne Ryske Keysaren såsom ett $£a£sfehl, at hafwa tillåtit Adelen i landet
at bese främmande länder och riken, men särdeles Engeland, hwarest de
lätteligen hade kunnat antaga någre Republicanske Principier, som med tiden i
Ryssland kunde warda skadelige ; dock, oansedt en eller annan Rysk resande
torde hafwa funnit smak uti ett friare lefwerne, än de äro wahne, så äro de
dock så fåå, och siälfwe Nationen, som uti ett slafweri är uppfödd, af naturen
mera böjd till at tiäna och lyda, än at härska, och så odugelig till ett stort
wärck eller ett nytt företagande uti Regeringswäsendet, at jag, för min del, intet
kan finna detta förmente fehlet kunna läggia någon grund till någon tillkommande
förändring uti den absolute Regeringen, så länge någon är öfrig af den czariske
familien. » Deremot tadlar Cedercreutz skarpt majoratslagen såsom stärkande de
gamla ätternas betydenhet och derigenom i längden skadlig för kejsarmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
