Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
H. HJÄRNE.
vitiska åskådningssättet, ehuru detta egentligen bestämdes af
religiös och icke politisk skuggrädsla1).
En betydelsefull föländring i uppfattningen af staten och
ondersåtarnes förhållande till herskaren var sålunda
förberedd genom Peter den stores regeringssystem. Monarkien
uppträdde icke längre i sin forna orientaliskt-byzantinska drägt
såsom det af kyrkan helgade öfverhufvudet för en samhällsordning,
hvilande på religiösa och nationella traditioner och derför i sina
grunddrag fritagen från genomgripande ombildningar. Peter
deremot förvandlade den makt, som han ärft af sina fäder, till ett
organ för Rysslands omstöpning till en modern ståt af utprägladt
verldslig karakter. Enväldet var för honom, liksom för Karl
XI och Fredrik Vilhelm I af Preussen, ett politiskt embete,
som han egde att utöfva under personligt ansvar inför Gud,
icke inför någon myndighet på jorden, således ej heller inför
kyrkan2). Det kunde icke falla honom in att, som hans
företrädare, låta främmande prelater på offentliga synoder döma
emellan honom och en uppstudsig patriark. Sjelf betraktade ban
sig icke bunden af något annat än af sin öfvertygelse om rikets
nytta; att lagen ej för honom, såsom för den svenske
envålds-konungen utgjorde någon hämmande skranka, var en naturlig
sak i ett samhälle, hvars rättsutveckling aldrig hade varit
synnerligen kraftig och sjeifmedveten. A andra sidan förstod han att
skarpt skilja emellan sina förpligtelser såsom regent och sin
rent personliga ställning. Hofsysslorna, som i den gamla
moskovitiska tiden bestämde embetsmännens anseende, gälde i hans
5) Vockerodt, som menar, att redan Peter mot slntet af sin regering insett
det »onyttiga» i de många kostsamma resorna, framställer såsom »den nuvarande
regeringens» (på Annas tid) åsigt, »dass die Tentative, so nach Petri II Tode wegen
Limitirung der Souverainité geschehen, den republicanischen Principiis, die die
Russen in der Fremde eingesogen, hauptsächlich zuzuschreiben sei, weswegen man dann
anjetzo mit Ertheilung der dazu erforderten Erlaubniss ziemlich sparsam ist»
(VIII : 8).
2) I förklaringen till art. 20, om halshuggningsstraff för majestätsbrott, af
1716 års krigsartiklar (utfärdade på ryska och tyska) definierar Peter sjelf sin
makt sålunda: »Seine Majestät sind ein souverainer Monarch, der Niemanden
anf Erden voa Seinen Verrichtungen Hede und Autwort geben darf, sondern Macht
und Gewalt haben, Dero Reiche und Länder ais ein christlicher Potentat nach eigenem
Willen und Gutdiincken zu regieren». Jfr de bekanta uttrycken i 1693 års
riksdagsbeslut, att Sveriges konung är »en Envålds allom biudande Souverain Konung, den
ingen på Jorden är för des Actioner responsabel, utan har Macht och Wåld
efter sit behag och som een Christelig Konung at styra och regera sitt Rijke."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
