Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ryska konstitutionsprojekt år 1730 efter svenska förebilder af H. Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
268
H. HJÄRNE.
stormen först lös. Redan samma år skickades knes Alexej
med son och dotter jemte andre fränder till Sibirien, knes
Vasilij Lukitsch till Solovetsk kloster på en öde ö i Hvita
hafvet 1). Alla deras egendomar indrogos, och 1739 halshöggos
i Novgorod de qvarlefvande, bland dem Vasilij Lukitsch, efter
on pinlig ransakning om Peter II:s förfalskade testamente.
Fältmarskalken Dolgorukoj och hans broder inspärrades 1731 på
fästningen Schlüsselburg; de befriades först af kejsarinnan
Elisabeth. Mot bröderna Golitsyn vågade inan ej förfara med
alldeles samma hänsynslöshet. Fältmarskalken räddades genom
döden redan 1730 från sina fienders förföljelser. Knes Dmitrij
drog sig, skyllande på sin bräcklighet, undan politiken, men fick
behålla sin embetsställning ända till 1737, då ban på grund af
lumpna svepskäl dömdes till döden, men benådades med lifs—
tidsfängelse på Schlüsselburg, der han dog året derpå. Hans
yngre broder straffades med förvisning, men återkallades
sedermera af Elisabeth.
Äfven Fick drabbades af förföljelse för sina konstitutionella
hugskott. Han befann sig i Petersburg, medan partierna
tvistade om den nya författningen, men begaf sig midt i vintern
till Moskva, måhända i förhoppning att få spela en roll i de
händelser, som der pågingo. När han kom dit, var redan allt
sammans öfver, och det återstod honom nu ingenting annat än
Dmetrei Gallizin och Knes Wasili Lulciz twå millioner at eij låta införa enwäldet
och at afträda till Swerige de conqueterade provinder, hwarom de ock med mig
blifwit ense. Men sedan jag på det heligaste försäkrat, at det aldrig kommit i
mine tanckar, mycket mindre utur min mun, bad han (?) mig som en wänn, at
jag till att sättia mig utur misstanka wille det offentligen i rysske sälskap
förklara, och effter någre omswep med löije, att jag och wäl kunde säija, att det
wore händt; dock stannade han med den discours, sedan jag betygat, att dec
wore den störste malice af werlden och ett samwetswärck ; frågades, om en
Ministre ock borde hafwa samwete» (Ditmer till kanslipresid. den 5 Mars).
*) Deras vän, den danske ministern Westphalen, tröstade sig lätt nog öfver
«deras motgångar vid tanken på den förtret, som enväldets återupprättande i
Ryssland skulle medföra för Sverige. »A présent je plains mes amis, et je me
Tejouis de la conservation du pouvoir absolu des czaars de la Russie laquelle je
crois être plus conforme à l’intérêt de Votre Majesté qu’un trop notable
abbaisse-ment des forces Russiennes, qui auroit infailliblement saivi le renversement de
la souveraineté, et ce qui me fait raisonner de la sorte, c’est que je suis
persuadé comme de la clarté du jour, que de toutes les nations da monde la
Suédoise est celle qui veut naturellement et voudra en éternité le plus de mal au
Dannemare. Or, l’intérêt de la Russie n’aimant pas celui de la Suède et
l’intérêt de la Suède haïssant à mort la prospérité Russienne, je crois ce mon
système politique fondé sur une très solide raison d’état» (till konungen den 2 Mars).
}Jär knes Vasilij Lukitsch föll i onåd, var Westphalens första omsorg att
återfordra kans elefanterorden (Ditmer till kongl. maj:t den 16 April).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
