Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Förhållandet mellan landslagens båda redaktioner af K. H. Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSLAGENS BADA REDAKTIONER, 275
i afseende på densamma ligger uti att en ny flock 1 blifvit
tillfogad i KrLL., och denna flock återfinnes ej i någon af Värr.
till ME LL. Det, hvaruti denna grupp deremot öfverensstämmer
med Kr LL., men skiljer sig från ME LL., är utelemnandet af
fl. 11 och vidfogandet af dess sista rad till fl. 39, men detta
utgör endast en helt enkel redaktionsförändring. Då nämligen fl. 11
har följande lydelse: »Huar sum taker lösn for fiiuf, böte kununge
lösn ok a fyritighi marker. Læter han han lösan onæfstan böte ok
kununge XL marker» och slutet af fl. 39 lyder: »diruis nakar lösn
siftan fore han [o: ftiuf] taka, gelde kununge lösn ok a fyritighi
marker, ok fiet vari kunungs eensak», har tydligen någon afskrifvare
ansett det onödigt att hafva detta första stadgande på tvänne
ställen och derför uteslutit fl? 11, men tillagt dess sista rad till
fl. 39, i hvilken då ordet sipan blifvit utelemnadt.
Af hvad vi nu anfört torde framgå att Kr LL. i afseende på
innehållet icke kan sammanställas med några variationer af ME LL.
Att den äfven under senare delen af 1400-talet uppfattades som
en ny lag framgår tydligt af det under denna tid icke sällan
förekommande uttrycket nya lagen i motsats emot den gamla,
hvarmed då afsågs ME LL. Sant är visserligen, att det äfven talas
om en medlestæ lag: men detta är först senare och i afseende på
ett enda ur Uplandslagen hämtadt stadgande om
representationsrätt i arf till femte man, hvilket finnes infördt i flere till olika
grupper hörande handskr. af ME LL. Då detta stadgande vid de
stores otaliga arfstvister ofta måste ha åberopats, är det lätt
förklarligt, att man till sist kom att betrakta de handskr. som innehöllo
detta stadgande såsom hörande till en särskild lag, som då till
skilnad från den gamla och den nya lagen kallades den
mellersta.
En annan sak blir frågan om Kristoffers landslags juridiska
giltighet, om den i detta afseende kan jämställas med ofta nämda
variationer af ME LL. Men hvilken juridisk giltighet hade då
dessa variationer? — Då ME LL endast successivt och partielt
antogs i de särskilda landskapen, är gifvet att hvarje landskap
kunde .behålla vissa stadganden ur sin gamla lag, och en på
dylikt sätt uppkommen variation af ME LL. hade naturligtvis full
juridisk giltighet för detta landskap. Öfverflyttades deremot ett
dylikt stadgande till en laghandskrift, som var afsedd att begagnas
i ett annat landskap, kunde det deremot ej hafva någon giltighet.
Försåvidt dessa variationer innehålla tillägg hämtade ur de
gamla landskapslagarne ;— några helt och hållet nya torde
näppeligen i dem finnas —, äro de således af olika gällande kraft allt
efter orter, der de tillämpades.
Att bestämdt säga hvilken giltighet Kr LL. hade, är deremot
svårare. Enligt konunga-eden i ME LL. egde konungen ej gifva
någon lag utan allmogens samtycke. Ett slags lagstiftning tillkom
honom dock af gammalt, den ekonomiska, jämte rätt att genom
sina stadgar tolka och komplettera lagen, men härvid må märkas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
