Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda bidrag till svenska statsskickets historia af Oscar Alin. 1. Om beräkningen af riksståndens röster enligt 1786 års riksdags beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
OSCAR ALIN.
propositionmeddelades konungen med följande ord, som
landtmarskalken »hade sig till minnes på ett löst blad tecknat utur
den bifallna propositionen»:
»Uti alla Lagstiftningsmål, utom Privilegier och Bevillningar,
utgöra tre stånds pluralitet riksens ständers tanke; samt när
tvä stånd äro .emot två, förfaller frågan, såsom af ständer ej
besvarad.»
Denna tolkning godkändes genast af konungen, som under
de nu anförda raderna med egen hand tecknade:
»Detta är alldeles min tanke; den är enlig både med
Regeringsformen af den 21 augusti 1772 och med senaste
Riksdags-practique, och fägnar det mig mycket, att jag i alla delar
instämmer med ridderskapet och adelns tankar. Gustaf.»2)
Följande dag, den 13 maj, meddelade adeln de öfriga
stånden hvad som passerat. Dessa förenade sig genast med adeln
så väl i hufvudfrågan, som om en gemensam tacksägelse till
konungen med anledning af det yttrande han gifvit. I den
tacksägelseskrift, som till honom genom en stor deputation
frarn-lemnades, var ständernas mening i lagförklaringsfrågan sålunda
uttryckt :
’) I Nordins Dagboksanteckningar för 1791 läses följande: »På Riksdagen
1786 talade Rosenstein allenast en enda gång på riddarhuset, nämligen då Carl
de Geer dref saken om tre stånds pluralitet. Carl de Geer ville hafva orden:
i alla lagstiftnings- och bevillningsmàl. Rosenstein tyckte detta ej vara väl uttänkt
och sade sådant åt en kamrat på bänken så högt, att general Pechlin hörde det,
hvilken bad Rosenstein stiga upp och tala häruti, det han gjorde; och på hans
ord ändrades expedition, som redan var färdig. Bungencrona
(riddarhussekreteraren) intog dock ej detta i protokollet eller nämde Rosenstein.» (C. G.
Nordin, Dagboksanteckningar 1786—92, s. 164).
2) Se R. o. Ad. Prot. 1786, 12, 13—28. — Om det sätt, hvarpå adelns
framställning mottogs af konungen, heter det i protokollet: »Herr
landtmarskalken gaf vid handen, att H. K. M. i de allra nådigaste ordasätt sig utlåtit och
på ett utmärkt ynnestfullt sätt emottagit höglofl. ridd. o. adelns beskickning
genom herr landtmarskalken, samt att H. K. M., så oklädd han var, så när
hade kastat sig i landtmarskalkens vagn och utan ali vakt eller suite kommit
till riddarhuset för att sjelf försäkra ridd. o. adeln om sin särdeles kongl, nåd
och välvilja.» — Härmed kan sammanställas följande meddelande af Nordin i
hans Dagboksanteckningar, sid. 231: »Baron Armfelt berättade (April 1792), att
han var den, som af oförstånd vid riksdagen 1786 tillstyrkte salig konungen att
så hastigt bifalla ridderskapets proposition om tre stånds tanke såsom ständers
beslut i allt hvad som ej rörde bevillning och privilegier. När baron Duvall,
såsom landtmarskalk, resté upp till konungen, följde baron Armfelt i vagnen
från riddarhuset och var den som förmådde konungen till detta steg. Konungen
gjorde strax den anmärkning vid Duvalls utgång: att den töm, som man släpper
ut, tager man ej så lätt igen. Sedan sade konungen till Armfelt långt efteråt:
Det var ni, som bragte mig att bifalla den samma saken; men jag förebrår
icke er, som var oförsökt, men hellre mig sjelf, som hade bort bättre tänka
mig om».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
