Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
hans hildebrand.
ändringar. Zieglers Skandinavien sammanhänger med Amerika,
den Botniska viken skjuter längst upp en lång vik in åt öster,
som från hvarandra skiljer Norr- och Österbotten. Äfven hos
Ziegler går Finland kilformigt ned långt åt söder, och kallas den
sydligaste punkten Hangö, men Aland ligger här icke söder om
denna sydspets, utan, riktigare, i vester om Abo och i öster om
Upplands kust. Vetterns, Ölands och Gotlands former äro i
Olai Magni karta vida bättre återgifna än i Zieglers.
Huru litet man för öfrigt den tiden var van att med
diplomatisk noggrannhet reproducera kartor, framgår af en jämförelse
mellan den nyss nämnda skandinaviska kartan i Olai Magni
latinska Baselupplaga af år 1567 och den karta, som är intagen
i de romerska och venezianska upplagorna. Man borde väl hafva,
kunnat vänta sig i den senare finna en något mer trogen kopia
af Olai Magni år 1539 i samma Venedig tryckta karta, som
ligger till grund för Baselupplagans. Men om än hufvuddragen
äro desamma, visa sig i detaljerna en mängd skiljaktigheter.
Det ingick icke i Olai Magni plan att i sitt verk lemna en
utförlig skildring af Sveriges geografiska förhållanden. Det, som
syntes honom synnerligen märkligt i naturligt hänseende eller ur
annan synpunkt, har lian meddelat. Som särskildt de nordligaste
trakterna voro för sydländingarne genom sin afvikande natur i högre
grad märkliga, lemnas jämförelsevis mera upplysningar om dem än
om det rent svenska landet. Genom sin resa år 1518 och 1519
var Olaus Magni i stånd att för de nordliga trakterna gifva
upplysningar, grundade på egna iakttagelser.
Jag liar redan nämt, att han omtalar såsom liggande i
högsta norden Bjarmia. Namnet är lånadt från den äldre
litteraturen (Saxo). Det nordligaste Norge kallar han Finnmarken, i
vinkeln mellan denna och Bjarmland sätter lian skridfinnarne,
hvilka ibland kallas lappmän. Dessa nordliga stammars lif kan
icke underlåta att mottaga ett öfverväldigande intryck af de
egendomliga naturförhållandena, en lång dag, som aflöses af en lång
natt. De himmelska ljusen äro ock föremål för deras dyrkan.
Den röda färgen är dem helig, hvadan man ock ser dem
hembära sin hyllning åt ett på en stång fäst rödt tygstycke. När
man och qvinna giftas, hör det till ceiemonielet att slå eld ur
en flinta: »liksom flintan i sig innesluter den nära befryndade
elden, som i följd af slaget glänser fram, så öfvergår det i
hvardera könet sig döljande lifvet genom giftet till en lefvande afföda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
