Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
hans hildebrand.
munk, att, med sin priors tillåtelse, åter antaga ridderlig drägt
och infinna sig inom skrankorna, Ranzov kastades ur sadeln
och derefter många andra, som togo hans parti. När ingen
sedan anmäl te sig och segraren uppmanades att, till vinnande af
ökad heder, blotta sitt anlete för de ädelborna damer, som voro
närvarande vid dysten, tog han af sig hjelmen och, sättande
sporrar ne i hästen, skyndade ban åter till klostret. En dansk
tjenare var det, som år 1510 i Skåne förrådde den vestgötiske
stormannen hr Ake Hansson i fiendernas händer. Frivilligt gaf
ban sig dock icke, ty, ehuru lidande af den »galliska sjukan» —
en i Sverige, enligt Olaus Magni, vanlig åkomma — kämpade
lian för att sälja sitt lif sä dyrt som möjligt1).
Då Olaus Magni sinnesstämning var sådan, måste vi finna
det belt naturligt att ban med liflig medkänsla hyllade dem, som
sökte tillbakavisa danskarnes begär att herska öfver Sverige. Ej blott
Engelbrekts befrielseverk prisas, utan äfven Gustaf I:s, ehuru den
ultra monta n ske författaren naturligtvis med grämelse såg dennes
sträfvan att göra den svenska kyrkan luthersk. Ymnigast äro
dock hans loford öfver riksföreståndaren hr Svante Nilsson. Om
honom heter det i bok. 16 kap. 29:
»Sveriges lysande furste, Svante, blef mycket prisad derföre,
att ban aldrig tillät mästare af den förgiftade tungan att
berätta något i motpartens frånvaro, utan plägade han befalla den,
som försökte sadant, att stanna der, hvarest han började tala
eller förtala, intill dess den andre hunnit infinna sig. Helt visst
leddes han dervid af hvad den gamla lagen (5 Mosebok kap. 19)
säger: »intet vittne skall ensamt framträda emot någon om
någon missgerning eller synd, utan skola de båda männen, som
saken på gäller, stå för Herren framför presten och domaren, som
på den tiden äro.»
Det heter vidare bok 16 kap. 53:
-»Vi böra ej underlåta att här omtala, huru den mäktige
fursten öfver svear och götar, Svante, lidande af en alltför
pinande gikt, på alla håll sökte läkemedel. Men intet fann han
gagneligare än ett hugnerikt samtal med rikets bäste män, hvilka
Då jag nyligen i det danska Dagbladet blifvit beskyld för att hysa till
Danmark och danskarne en synnerlig afvoghet, ber jag att få tillägga, att det
icke är någon sådan afvoghet, utan uteslutande begäret, att låta Olaus Magni
framträda J hans rätta dager, som förmått mig att här anföra ofvanstående för
danskarne oblida omdömen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
