Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olaus magni och hans historia.
327
så mycket trognare och ärligare slöto sig till honom och så
mycket hellre gjorde honom alla möjliga väntjenster, som han sjelf
var storsinnt och frikostig, visande alla, som kommo till honom
på kallelse eller med hvilka han händelsevis sammanträffade, en
blid uppsyn. Då han gick i fält, gaf han, der han satt på sin
häst, ehuru plågad af gikten, med mun och hand så kraftiga
maningar till käckhet, att i hela hären ej fanns någon, som ej
beundrade hans hjeltesinne och konungsliga dygder, som voro
färdiga att lida döden, ja äfven det, som kunde kännas bittrare
än döden. Han var nämligen högst förtjent af hela
fäderneslandet, boren till lysande och herrliga dåd, högsint och
konungslig. Hela hans omgifning var ock lysande och hade goda seder.
Sjelf utmärkte han sig genom allvar i sitt väsende och upptog
ej bland de sina någon som hade vekliga seder, utan endast
djerfva, käcka, starka, utvalda män. Det blef till ett ordspråk,
att ingen upptogs bland Svantes män, som blinkade för ett
yxhugg i ansigtet. Derjämte var han mot de sina så frikostig, att
han ofta kunde taga kläderna af kroppen för att skänka bort
dem. Han var nämligen mycket mera mild mot sina krigare än
mot sig sjelf och ofta tömde han statens skatt för deras skuld.
Om rikedomar vårdade han sig icke, utan skattade mycket högre
dygd och ära, han hade hellre omkommit af hunger än lefvat af
sina undersåtars skada eller rof från kyrkor och andlige, med
rätta hysande den öfvertygelsen, att Sverige är så rikt, att dess
herre ej för att lefva i tillbörlig herrlighet behöfver taga sin
tillflykt till rof och helgerån, hvilka göra lifvet osällt och
van-frejdadt. Alla bakdantare och lögnare förföljde han med
oblid-keligt hat. I orden var han sträng, men i sina handlingar mild.
Ingen samtida furste sökte mera Guds heder.»
Man har med rätta anmärkt, att renaissancens tid var
upptäckternas tid: man upptäckte ej allenast en ny verld på andra
sidan oceanen, inom den gamla verlden upptäckte man äfven
naturen och menniskan. Olaus Magni var i sin forskning ett
barn af den nya tiden. Sveriges natur och dess folk hade
blifvit föremål för hans iakttagelser. Han fann dem värda att
utförligt skildras. .Vi måste egna vår beundran at skärpan af lians
iakttagelser, åt ärligheten af hans skildring. Den senare
egenskapen häfves icke genom hans begär att inför utlandet skryta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
