Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
hans hildebrand.
Vi veta alla, att det finnes fyra hufvud’vindar ocli åtta dem
underordnade. Vindarne utöfva ett mycket stort inflytande på
menniskan. Nordanvinden t. ex. härdar och stärker kropparne,
renar vätskor och andning, verkar välgörande på hjärnan, gör
sinnena finare, stärker rörelsen, sammandrager de onda vätskorna,
så att de ej gå öfver i andra lemmar. Dervid må dock
medgifvas, att denna vind kan framkalla hosta o. s. v., men han
har icke sunnanvindens förvekligande och slappande egenskaper.
Ostan vindarne äro i allmänhet bättre än vestanvindarne.
Dessutom finnas i sina trakter särskilda vindar, t. ex. en i Norge,
som kallas circius. och som tillfogat holländarne stor skada, i
det götiska eller svenska hafvet (d. v. s. i Östersjön) en, som
kallas corus eller circius och som vållat otaliga skeppsbrott, ja
«0111 till och med rubbar strandförhållandena. Vid
genomläsning af Olaus Magni skildring af de allmänna naturförhållandena
i Norden märker man genast ett fel i hans arbete, nämligen
hans alltför stora tillit till den klassiska forntidens författare.
Hans teckning grundar sig nämligen icke endast på de egna
iakttagelserna, utan ock på romerska uppgifter; och mången
gång finner lian det lämpligt att, när dessa äro af olika
inne-kåll, sammanställa dem, för att utröna, hvilkendera skall kunna
anses vara den riktigaste.
At växtverlden egnar han endast i förbigående sin
uppmärksamhet; så mycket mem sysselsätter han sig med
djurverlden.
Af husdjuren omtalar ban i varma ordalag hästen och
hunden, som Gud gifvit menniskan den förre till en deltagare i
arbetena, den andra till kamrat och väktare. Denna försynens
gåfva är så mycket mera värd, som båda dessa djur äro
synnerligen lättfödda. Hunden äter affall; hästen håller till godo med
solstekt fisk, lufttorkadt kött, skorpor ocli trädsvampar. De
exempel, som anföras på hundens trohet ocli nytta, äro dock
hemtade uteslutande ur sagohistorien och från utlandet. Om
hästen få vi derimot värderikare upplysningar. De norska
hästarne äro af medelstorlek och synnerligen lämpliga för
fjällvägar. De svenske och gotiska hästarne kunna med största
uthållighet och snabbhet färdas fram öfver vexlande mark, genom
kärr och skogar samt öfver höjder. Ölands små hästar
användas mera till lust än arbete; dock finnes på ön ett annat stag,
som ar synnerligen lämpligt äfven för tungt arbete. Äfven de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
