Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olaus magni och hans historia.
329
sköld. Tjen arne åto i en yttre ring, hvar och en i närheten af
sin herre. Så berättar Athenæus. Men när tidén skred framåt
och menniskans odling blef mera prydlig och civiliserad, då
infördes lyxen i vanorna och styggelsen i sederna: af den gamla,,
bepröfvade enkelheten skönj es intet bevaradt. Jag behöfver ej
långrandigt uppräkna de plågoandar och deras redskap, som
spänna ut den trängsta måge plågsamt. Fordom hade de
nordiska folken en ljuflig, trygg och kostelig enkelhet i ätande och
drickande, som gjorde dem sunda, starka, kraftiga, kloka,
sträf–samma, framför allt i krigiska idrotter. Nu deremot inkallar
man främmande godare och kockar och deraf införes i magen
sådan sed, som föder otygladt sjelfsvåld, så att man, efter att
hafva gifvit till spillo nykterheten, som är dygdernas väktare,
ej kan komma att i sitt hjerta tänka det som är nyttigt och
rätt, ej öka hvad man begynt, ej arbeta med sina händer.»
Olaus Magni är ej obenägen att konstruera fram en
idealbild af det ursprungliga samhället i norden. Dervid tecknar han
motsatsen till sin tids sed, dervid lyser han med många citat
nr de klassiska författare, som, under motsvarande förhållanden*
skildrade som mönster germaners och hyperboreers enkla och
(»förderfvade seder. De kapitel, i hvilka dessa konstruktioner
och dessa citat förekomma, äro visserligen af intresse för den,
som vill studera sinnesriktningen på Olai Magni tid.
Ojämförligt dyrbarare för oss äro de kapitel, i hvilka ban nöjer sig med
den blygsammare uppgiften att gifva en objektiv skildring af hvad
han sjelf sett.
Det är Nordens, i främsta rummet Sveriges, natur och seder*
som han vill teckna. Äfven här måste vi göra en viss
reservation. I skildringen af naturförhållandena visar han sig i månget
afseende barnslig. Det är icke min mening att med denna
au-märkning göra honom en förebråelse: det var icke hans fel, att
man på 1500-talet ännu ej hade hunnit till ett vetenskapligt
studium af naturen. Men äfven inom detta område finna vi
jämte det barnsliga och vidskepliga mycket som, emedan det
grundar sig på egen iakttagelse, ej nog kan värderas. Det må
vara nog att anföra några exempel på det ena och det andra
slaget af framställningar.
I likliet med Aristoteles finner han det olämpligt att säga
alla vindar vara i grunden en enda vind, en rörelse i luftkretsen*
som nämnes olika allt efter det håll från hvilket den utgår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
