Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Olaus Magni och hans historia af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olaus magni och hans historia.
339
Den nyss omtalade bilden beskrifves först i kap. 47, »om
ädlingars begrafning». Der berättas, att graftåget inleddes af
andlige. Ryttaren bar på sig den dödes rustning ocb skölden på
ryggen är ock den dödes. Häst, rustning och vapen skänkas
af arfvingarne järnte gods till kyrkan, i hvilken graf upplåtits,
men hästen och vapnen återlösas af dem; endast skölden stannar
qvar. Denna berättelse styrkes af de sköldar, som, enligt
Pering-sköld, fordom funnos i Upsala domkyrka, och af den, som från
Sigtuna kyrka flyttades till Statens Historiska Museum. I detta
sammanhang omtalas, huruledes tacksamma bönder buro k. Magni
Ladulås lik från Visingsö till Stockholm — tolf dagars väg 2) —
saint huru, när Brynte Bertilsson år 1510 >hade stupat i Skåne,
hans enka utbad sig hans lik och huru det af hans söner och
underlydande bars upp till Vestergötland.
»Man- plägar prisa», heter det i kap. 50, »pålitliga och
skickliga advokater, som taga den enskildes handlingar i försvar*
men mycket större ära tillkommer dem, som förstå att genom
sin konst utdrifva det, som syntes skola bringa döden, och
återskänka helsa under en farlig sjukdom». Dermed ledes talet öfver
på läkarne. Deras konst är svår, ty det är ej lätt att komma
under fund med menniskornas helsa, som beror på den rätta
blandningen af stridiga vätskor. Den som en gång blifvit
behandlad af en oduglig läkare, är färdig att tro alla, äfven de
skickligare, vara bedragare. Derföre äro ock läkare sällsynta i
Norden, hvilket icke beror derpå att man der hyser tvifvel om konsten
eller förfarenheten att läka väl, utan på omöjligheten att få bugt
på de sjuka, icke på bristen af helsogifvande örter, ty, efter
Plinii vittnesbörd (mot slutet af bok 27), finnas sådana bättre i
norden än annorstädes. Men om flere läkare finnas, som gifva
olika råd, eller flere läkemedel af olika verkan, skulle den sjukes
lif löpa fara, hvarförutan främmande aromer eller läkemedel
genom den långa transporten lätt förlora sin kraft eller blifva
föremål för förfalskningar. Följande sjukdomar äro för norden
utmärkande: hosta, sten, värk i ögon och tänder, magplågor,
feber, slem, skabb, den galliska sjukan, bensjukdomar; ju mera
sällan pesten kommer, desto häftigare rasar han, i synnerhet
som menniskorna äro begifna på rus. Det finnes äfven en
borg-sjuka, som hemsöker belägrade: lemmarne, förtjockade genom
*) En resa från Visingsö till Stockholm torde på 1200-talet hafva kraft tolf
dagar; att gående bära ett lik denna väg måste hafva kräft vida längre tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
