Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Gustaf Mauritz Armfelt. Studier ur Armfelts efterlemnade papper af Elof Tegnér, anm. af Th. Westrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegnér, gustaf mauritz armfelt.
XIII
till alla medel och höll icke för strängt på sanningen. Förf. finner
hans uppträdande långt ifrån klanderfritt och tillägger honom en del
af »ansvaret för de motgångar, som följde, då sanningen kom i dagen».
Armfelt fick icke inånga tillfallen att under 1788 års fälttåg visa
sitt mod mot ryssarna. De inskränkte si«- till att han. i spetsen
för svenska arméns längst framskjutna fördelning, gick öfver gränsen,
dref undan de fientliga förposterna, ryckte fram till Fredrikshamns
närhet och vid ryssarnas misslyckade öfverfall d. 18 Juli på hans
läger vid Summa undfick elddopet. Men så mycket mer fick han
lägga mod i dagen mot försagdheten och förräderiet inom den
svenskfinska hären. Utan räddhåga manade han uti krigskonseljen i
högqvarteret i Hussula till angrepp mot Fredrikshamn. Han rådde
konungen att arrestera Anjala-männen. Seende allt och alla svika
Gustaf III och sjelf af ryssarna frestad till affall med 20,000 rdr
spec., tviflade han likväl icke ett ögonblick på hvar hans plats var.
»Då jag ser allt gå för f— n i våld», skrifver han ,till sin hustru,
»hoppas jag endast att få slåss någonstädes, med ryssar, danskar
eller landsmän. Döden är alltid en god sak, när den träffar oss
med värjan i hand.» 1 Aug. 1788 följde Armfelt konungen till
Sverige. Han yrkade ifrigt på att konungen skulle sammankallaen
riksdag och inför denna erkänna sig hafva begått ett misstag, då
han förklarade kriget. Men när konungen beslöt att energiskt
upptaga striden med Danmark och uppdrog åt Armfelt organiserandet
af samt befälet öfver frikärerna i Värmland och Dalarna, lydde han
blindt. Han lyckades förträffligt i sitt uppdrag och lade såsom
frikårschef grund till sin popularitet hos svenska allmänheten. Han
framstod för denna såsom en representant för konungatrohet och
fosterländskhet i bjert motsats till den öfriga adeln, »patrioterna»,
hvilka i sin ordning började alltmer betrakta honom såsom ett
despotismens verktyg. Ännu " mera stegrades »patrioternas» ovilja, då A.
under 1789 ’års riksdag uppbådade och förde befälet öfver den
dalkarlsflock, som förlades vid Drottningholm och ra ed hvilken
kon-ungen demonstrerade mot riddarhuset. Vid denna riksdag spelade
Armfelt äfven en rol såsom mellanhand vid försöken att vinna
enskilde riksdagsmän för konungen; i sjelfva riksdagsförhandlingarna
deltog han lika litet da som 1786 och 1792; hans häftighet och
brist på förmåga att väja ord gjorde honom ej lämplig för
riksdagarnas intrigs pel. Med ali sin konungatrohet, säger hr Tegnér,
betraktade Armfelt för öfrigt tilldragelserna 1789 med stridiga
känslor; han var midt uppe i en konflikt mellan å ena sidan
tacksamheten och den personliga tillgifvenheten för konungen samt å den
andra sidan känslan af att denne stundom var »i sin tort» och
sympatien för slägtingar och ståndsbröder, från hvilkas krets han
kände sig utesluten. — När kämmten i Juni 1789 afreste till
krigsskådeplatsen insatte han Armfelt såsom ledamot af Hemliga
Krigsberedningen för att der hafva "en trogen representant för sitt
intresse. Det var företrädesvis med honom som konungen från Finland
brefvexlade i militära angelägenheter, och »Armfelts verksamhet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
